Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 32 - Böcker - Foundry engineering, av Erik O Lissell - Feuerfestkunde, av Per-Olof Strandell - Korngrössenmesstechnik, av Wll - Masers, av Rolf Tengblad, Sigfrid Yngvesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och gjutgodskonstruktion har likaledes
sammanförts, vilket ger konstruktionsanvisningarna en
något ensidig bakgrund. Formmaterialberedning och
smältning behandlas i stort sett rent deskriptivt. De
eldfasta materialen har givits ett förvånansvärt stort
utrymme. Boken avslutas med ett omfångsrikt
kapitel om värmebehandling och svetsning.
Förf:s tanke att beskriva arbetsprocesserna
koncentrerat och ägna huvuddelen av boken åt att söka
klarlägga sammanhangen är utan tvivel god. Helt har
de dock ej lyckats i detta uppsåt. Kapitlen om
gjut-system och eldfasta material faller i detta hänseende
utanför ramen. Avvägningen mellan värdefullt och
mindre nyttigt stoff förefaller ibland egendomlig.
Avsnitten om eldfast material, rensning och
svetsning borde sålunda utan förlust ha kunnat skäras
ned avsevärt, önskemålet att avvika från gängse
lärobokspraxis har tydligen lett till att man allt för
hårt beskurit t.ex. kapitlet om formning.
Illustrationsmaterialet är genomgående välutformat
och instruktivt. Boken rekommenderas varmt åt
alla som sysslar med undervisning i gjuteriteknik
såsom originell och stimulerande, men då den
saknar referensuppgifter har den ringa intresse utanför
undervisningsområdet. Erik O Lissell
Feuerfestkunde, av Friedrich Hakders &
Sigismund Kienow. Springer, Berlin 1960. 981 s., 719
fig., 186 tab. 126 DM.
Författarna till denna bok om eldfasta material är
båda sysselsatta inom stålindustrin. De har härigenom
fördelen att kunna se ämnet ur användarens
perspektiv. Fackkunskaper har tillförts genom medverkan
från talrika fackmän från den keramiska industrin.
Det första kapitlet omfattar 169 s., och i det
behandlas allsidigt de keramiska materialens
egenskaper, deras atomära uppbyggnad, deras struktur, bl.a.
kornstorleksfördelning och porositet med strömning
i mikroporer, modifikationsförändringar vid
uppvärmning och smältning samt termiska, mekaniska
och kemiska egenskaper. Olika provningsmetoder
diskuteras, i första hand de i Tyskland normerade.
Följande kapitel omfattar olika keramiska
materialtyper, och varje kapitel indelas i
fysikaliskkemiska och mineralogiska grunder, råmaterial,
framställning, egenskaper samt
användningsexempel. Avdelningarna om råvaror och framställning är
enligt min uppfattning onödigt omfattande. Tyska
råvarukällor har diskuterats ingående men övriga
har som regel givits mycket litet utrymme. I
användningsexemplen har endast sur martinugn samt
i viss mån basisk martinugn och masugn beretts
tillfredsställande utrymme. Värmugnar för järn och
stål, ugnar för metaller samt cement-, kalk- och
glassmältugnar har fått mycket liten plats. Det sista
kapitlet, som är relativt kortfattat, omfattar lättegel
och isolertegel. Referenslistorna är omfattande med
totalt 1 500 referenser.
Tryck och bildmaterial är av god kvalitet. Stilen
är lättläst och de många diagrammen åskådliga.
Det är lätt att finna önskade uppgifter på grund av
den klara och rediga uppställningen med indelning
efter decimalsystem och en omfattande
innehållsförteckning. Det finns även person-, sak- och
materialregister.
Boken, som i första hand är lämplig som
uppslagsbok, är värdefull för alla användare av keramiska
material. De relativt omfattande avdelningarna om
fyndigheter och tillverkning riktar sig i första hand
titi dem, som vill studera tegeltillverkning. Boken
skulle vinna på en väsentlig beskärning av dessa
delar och en utökning av användningsexemplen.
Kåvarufyndigheterna är behandlade väl ensidigt ur
tysk synpunkt. En beklagansvärd brist i ett så
omfattande verk är att stamp- och gjutmassor behandlats
mycket styvmoderligt (10 s.) trots dessa materials
allt mer ökande användning. Per-Olof Strandeli
Korngrössenmesstechnik, av W Batel.
Springer, Berlin 1960. 156 s., 109 fig. 27 DM.
Mätning av kornstorleken hos stoftformigt material
har under senare tid blivit en betydelsefull uppgift,
dels på grund av att sådant material mer och mer
kommer till användning i industriella processer, dels
på grund av de ökade kraven på rening vid utsläpp
av stofthaltiga gaser. En sammanställning av de
aktuella metoderna för kornstorleksmätningen
lämnas i föreliggande arbete.
Efter en förteckning över använda beteckningar,
där man med tillfredsställelse finner att
mksa-syste-met genomgående används, och en kortare inledande
översikt redogörs för diagram och formler som
används för att karakterisera kornfördelning. I
följande kapitel behandlas provtagning av stoft och
därmed sammanhängande statistiska och tekniska
frågor, provtagningsapparatur, neddelning av stoftprov.
Kornstorleksanalys omfattar huvuddelen av
arbetet (77 s.), och här ingår siktning på nätsiktar,
sikt-maskiner, sedimentation enligt flera olika metoder,
vindsiktning och mikroskopisk analys. Jämförelser
görs också mellan resultat erhållna med olika
mätmetoder. Vidare redogörs för metoder att direkt
mäta ytan och andra storheter hos kornformigt
material. Slutligen ges några exempel på
användning av kornstorleksanalyser.
Boken är en utomordentligt värdefull modern
sammanställning av mätmetoder för stoftformigt
material, gjord av en på området flitigt verksam,
framstående vetenskapsman. Wll
Masers, av J R Singer. Wiley & Sons, New York
— Chapman & Hall, London 1959. 147 s., ill.
6,50 $.
Föreliggande bok behandlar den förstärkartyp,
atomförstärkare eller maser, som nu har den lägsta
brusfaktorn. Boken är avsedd som en introduktion
till en snabbt expanderande teknik och förf. lägger
större vikt vid grundläggande fysik än vid
praktiska konstruktioner. Härigenom bör boken behålla
sitt värde trots att de praktiska konstruktionerna
ständigt förbättras.
Efter en kort inledning behandlas inducerad
emission och absorption. Kapitlet borde gjorts mer
fysikaliskt åskådligt för att stimulera de läsare som
är helt obekanta med atomförstärkare. Dessa läsare
rekommenderas att nöja sig med sektionerna 2—3,
2—4 och 2—5.
Det därpå följande kapitlet behandlar
atomförstärkare med gaser som aktivt medium, främst
användbara som extremt stabila oscillatorer och inom
mikrovågsspektroskopin. I USA planeras nu
uppsändandet av en sådan oscillator i en satellit för
verifiering av Einsteins allmänna relativitetsteori.
Resten av boken beskriver atomförstärkare, som
utnyttjar paramagnetisk resonans i fasta ämnen.
Kapitel 4 ger en utmärkt inledning till denna del
av boken och i de följande kapitlen redogöres för
förstärkarprinciper med två och tre energinivåer.
Med hänsyn till den dominerande roll som
trenivås-principen spelar för de tekniska tillämpningarna
(t.ex. radioastronomi, långdistansradar,
rymdkommunikation) hade en utförligare behandling av
denna varit på sin plats.
75 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
