Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 34 - Trafikprognosmetod för tätortsområden, av Erik Sylvén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
område, 2 B antal starter och mål vid
genere-ringskällor, 2 C antal starter och mål vid
attraktionskällor, 2 b antal starter och mål vid
egen bostad samt 2 v är antal starter och mål
vid arbetsplatser och serviceverksamheter.
p är det genomsnittliga antal resor i % av
den totala trafiken som ej berör egen bostad
och ökar med ökat bilbestånd.
Dessa samband kan även utläsas i fig. 1.
I ett avgränsat område alstras dels resor som
både genereras och attraheras inom området,
dels resor som enbart genereras eller
attraheras av området, fig. 3. B och C kan beräknas
för detta område om man känner bu, vu, pu
samt Ty, där index u anger inre och y yttre
område. För ett tätortsområde blir By normalt
betydligt större än Cy på grund av
koncentrationen av produktion och konsumtion inom
området.
Varje bebyggelsedistrikt inom ett
tätortsområde kan åsättas såväl ett ß-värde som ett
C-värde, vilkas storlek beror av bebyggelsens
omfattning och funktion.
Det relativa förhållandet mellan B- och
tevärdena omkastas då man går från ett
renodlat bostads- till ett produktions- eller
konsumtionsdistrikt, fig. 4. I ett bostadsdistrikt
finns alltid ett mindre antal arbetsplatser och
serviceverksamheter, därav C-värdet. Till de
senare hör i detta sammanhang även besök
i främmande bostäder. I ett renodlat
produktions- eller konsumtionsdistrikt finns
visserligen ej några bostäder, men vissa resor går till
andra produktions- eller
konsumtionsverksamheter, därav ß-värdet.
Resefördelning
Hittills har vi endast angett sambanden mellan
trafikgenerering och trafikattraktion, vilka
utgör metodens första grundelement. De skall nu
sammankopplas med de övriga element som
ger möjlighet att storleksmässigt fördela
trafiken mellan olika bebyggelsedistrikt. Denna
fördelning kan uttryckas med utgångspunkt från
den generella trafiklag, som österrikaren Lill
angav redan 1889 under formen
112 ~ D2
där är antal resande mellan två orter, 1 och
2, Mi och Af2 är orternas resvärde och D
väg-längden.
Denna lag antas, modifierad med avseende på
attraktionstalet 1/D2, gälla för resemängder
mellan genererings- och attraktionskällor.
Sambanden mellan två bebyggelsedistrikt i och j
kan då skrivas
GenererinqskäHor
Resor
Atlraktionskallor
IB<
T,j = Pi Qj-Aij \
Qi ■ Aji )
Tji = Pj
(la)
där Ttj är antal resor mellan genereringskälla i,
distrikt i och attraktionskälla i, distrikt j, Ta
är antal resor mellan genereringskälla i,
distrikt j och attraktionskälla i, distrikt i.
Pi och Pj är genereringspotentialer, Qi och Qj
>IC
Fig. 2. Samband mellan genererings- och attraktionskällor.
Fig. 3. Schematisk uppdelning av ett områdes
resealstring i resor inom samt till och från området;
index u anger starter och mål inom området och
g i omland för resor genererade i eller attraherade
av området. Pilen vänder sig mot genereringskällan
och från attraktionskällan.
tionstal mellan genererings- och
attraktionskällor.
Attraktionstalen har i en första utformning
av metoden uttryckts som en potens av
väg-längden. Ekv. (la) har därvid omformats till
, = jM
D
Tij = 2"
rDiJ
p.
Tji = 2 —i
d/0"
(lb)
där Dij normalt är lika med Dji och där
exponenten r varierar med väglängden.
IV
Fig. 4. Genererings- och attraktionskällors relativa
storlek i t.v. bostads-, t.h. produktions- eller
konsumtionsdistrikt.
Distrikt 1
r-
U12
—A_
Distrikt 2
J22
u21
Fig. 5. Schematisk resefördelning mellan två distrikts genererings- och
attraktionskällor.
894 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
