Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 34 - Trafikprognosmetod för tätortsområden, av Erik Sylvén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pl
I
L_.
ti
©
Cl
a
i ä
Fig1. 6. Symboliska attraktionssamband mellan
ge-nererings- och attraktionspotentialer i två distrikt.
Fig. 7. Matris över resesamband mellan
genererings-och attraktionskällor i tvä distrikt.
Fig. 8. Matris över resesamband för ett område indelat i m inre distrikt
och omgivet av n—m yttre närdistrikt samt s-—n fjärrdistrikt; Bi totala
antalet B-resor från eller till distrikt i, Ci totala antalet C-resor till eller
frän distrikt i, Pi genereringspotentialen i distrikt i, Q;
attraktionspotentialen i distrikt i, Dij avstånd mellan distrikt i och j, ra — rDij exponent
vid olika avstånd. Enheterna antas valda så att skal- och
dimensionsfaktorn framför varje matriselement är 1.
För varje distrikt blir resealstringen summan
av genererade och attraherade resor, given i
B- och C-värden enligt de generella uttrycken:
eller
Bi= Pi- Z Qj ■ Aij |
Ci=QrZPj-Aji /
Bi = Pi-Z
Qj
DrD’J
Q — Qi
ü
(2a)
(2b)
Yid kända attraktionstal mellan
genererings-och attraktionskällor kan P- och
Q-potentialer-na beräknas genom att man ställer upp en
matris och löser den.
Förenklas problemställningen till att endast
omfatta två tänkta, från omvärlden isolerade,
bebyggelsedistrikt, 1 och 2, där
genererings-och attraktionskällor samt resulterande
väglängder är kända, kan
trafikfördelningsmönst-ret återges antingen schematiskt med B- och
C-värden, fig. 5, eller symboliskt med P- och
Q-potentialer, fig. 6. Resesambanden kan även
anges i en matris, fig. 7.
I matrisen är summan av elementen i varje
rad lika med summan av i resp. distrikt
genererad trafik, och summan av elementen i varje
kolumn lika med summan av av resp. distrikt
attraherad trafik. Alla storheter utom P- och
Q-potentialerna antas vara kända. Systemet
har sålunda fyra ekvationer, som dock ej är
oberoende av varandra eftersom 2 B — 2 C
och en ekvation alltid kan härledas ur de
andra tre; produkterna av P- och Q-värden får
dock entydiga värden och förhållandet mellan
P- och Q-värdena fås ur sambandet 2 P = 2 Q.
Genererings- och attraktionspotentialer blir till
sin storlek beroende av såväl genererings- och
attraktionskällor som avstånden mellan dessa
källor. Stora avstånd, glesbygd, ger stora
potentialer i förhållande till genererings- eller
attraktionskällor, och små avstånd, tätbygd,
mindre potentialer. Ett centralt distrikt i en
tätort får också lägre potentialer relativt sett
än ett perifert distrikt.
Lösning av resefördelningsmatrisen
Som exempel kan man studera
resefördelningsmatrisen för ett tätortsområde indelat i n inre
bebyggelsedistrikt och omgivet av n—m yttre
distrikt samt s—n fjärrdistrikt, fig. 8. För yttre
distrikt (tätortsområdets närmaste omland)
och fjärrdistrikt redovisas i denna matris
endast resor med utgångspunkt eller slutmål
inom tätortsområdet. Avstånden till
fjärrdistrik-ten kan därvid anses vara approximativt lika
till alla inre distrikt och åsättas godtyckligt
konstant värde, eftersom B och C antas vara
givna och produkterna mellan P och Q blir
entydiga utan kännedom om förhållandet
mellan P och Q.
Matrisen löses genom successiva
approximationer. Som första ansats insättes i varje
element ett godtyckligt konstant värde a =
895 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
