Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 37 - Teknikern i vårt kommande samhälle, av Ragnar Woxén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionalinkomsten och dels ställer sig alla nya
projekt — t.ex. en ny flygmaskinstyp, ett nytt
supertankfartyg osv. — relativt sett allt dyrare.
Vi måste därför hushålla i största möjliga grad
och vi måste framförallt verka för att även de
små och medelstora industrierna får förståelse
för forskningens betydelse. Men framförallt
måste vi utbilda forskare och
forskningsinrik-tade ingenjörer och bygga upp ett bättre
nordiskt samarbete i utbildningshänseende. Den
senare frågan prövas nu i Nordiska Rådets regi
— särskilt i vad avser de tekniska högskolorna.
Min personliga uppfattning är därvidlag att
man icke har mycket att vinna genom
studentutbyte på lågstadiet. I allmänhet måste ju varje
högskola dimensioneras efter nationella
förhållanden — dock med undantag för sådana
avdelningar eller studieriktningar där den totala
numerären utbildade ingenjörer är låg och där
den erforderliga utrustningen är dyr och
komplicerad. Det kan endast i undantagsfall ställa
sig mer ekonomiskt eller av andra skäl vara
lämpligare att bedriva de första studierna i ett
grannland. Det kan också locka vederbörande
att sedan stanna kvar i landet och därigenom
i onödan påverka såväl fördelning av
arbetskraft som lönefrågor.
När vi däremot kommer in på licentiatstudier
och doktorsarbeten är läget helt annat. Där bör
vi — både med hänsyn till kapitaltillgång och
begränsad tillgång på ledande forskare —
räkna med vissa specialiseringar. På ett ställe, där
av naturliga skäl ett forskningscentrum vuxit
fram, bör detta målmedvetet stödjas. Man bör
inte tvångsdirigera lokaliseringen av nya
centra. Däremot bör man skapa sådana
arbetsmöjligheter att studerande från de nordiska
grannländerna kan bedriva forskning på den plats
där denna är mest givande. I sakens natur
ligger givetvis att ett sådant samarbete icke bör
begränsas till Norden utan vara internationellt
men det går säkerligen fortast och säkrast om
man går stegvis.
Detta gäller forskarutbildningen men det
gäller i lika hög grad rena undervisningsfrågor,
lärarutbyte samt icke minst utbildning av
lärare. Vi får komma ihåg att det successivt
kommer att ställas allt större krav på lärarna och
att en högskolas kvalitet inte beror på antalet
undervisningstimmar eller utrustningen som
sådan utan helt på kvaliteten hos dess
professorer. För att denna skall kunna förefinnas
måste respektive statsmakter tillse att
professorerna får ekonomiska och andra
förutsättningar att väl utföra sina arbetsuppgifter —•
både i vad avser undervisning och fri
forskning — att de får en fri ställning, får
möjlighet att samarbeta med industrien samt får
acceptabel lön.
Teknik och humaniora
Vad sedan de studerande beträffar bör
målsättningen vara att de skall bibringas mycket god
utbildning i ämnen av grundläggande karaktär
— matematik, mekanik, fysik o.d. —, få viss
teknisk allmänbildning samt få fördjupa sig i
ett eller några ämnen av tillämpad karaktär
så att de därigenom får lära sig metodiken att
tränga in i ett ämne och angripa olika problem.
Viktigt är att lära dem att undvika
auktoritetstro, få dem att utveckla fantasi och intuition
samt förstå forskningens betydelse.
Allt viktigare blir att ge dem en internationell
inställning samt framförallt att lära dem att
söka förstå sina medmänniskor. Jag går då inte
in på religionens betydelse. Jag har ju pekat
på att religionen hämmade den
naturvetenskapliga och därmed tekniska utvecklingen i
västerlandet och att kanske de
latinamerikanska prästernas maktställning ledde till att vissa
kulturer utplånades — och för att inte bli
misstolkad vill jag deklarera att religion måste
vara en personlig fråga. Däremot tillåter jag mig
påstå att kännedom om förgångna kulturer,
filosofiens historia, allmän historia och
teknikens historia, den industriella och sociala
utvecklingen i Europa, industriell och modern
psykologi -— för att nämna några exempel —■
säkerligen skulle vara av mycket stort värde
för våra blivande ingenjörer. Jag menar då att
man bör försöka undvika vad som brukar
kallas fackidioti, men jag vill samtidigt
understryka att den så kallade fackidioten är en
person som helt har specialiserat sig på ett
problem eller område och mången gång har gjort
mänskligheten stora tjänster och att vi är
honom stort tack skyldiga.
Teknikern, en förenande länk
För att ytterligare konkretisera hur
utbildningen av unga högskoletekniker bör tillgå vill jag
beröra två vägar. Den ena är att skapa bästa
möjliga kontakt mellan forskning och
utbildning och det är den lösningen man valt i
Trondheim, där man genom att förlägga
förnämliga forskningsinstitutioner vid och i
närheten av Norges Tekniske Högskole skapat
utomordentliga möjligheter för de nya
civilingenjörerna att komma i kontakt med forskning
samtidigt som man genom samverkan med
forskningsorganen säkerligen kan knyta
stimulerande och verksamma lärare till högskolan.
Den andra lösningen som jag också anser värd
att pröva är att knyta ihop fackhögskolor och
universitet. Man måste då helt frigöra sig från
den gamla — man får hoppas nu förgångna —
engelska uppfattningen att ett universitet hade
till uppgift att utbilda gentlemän, statsmän och
administratörer och att det var en biuppgift
för ett universitet att utbilda tekniker och
specialister. Man måste också lägga bort den
gamla tyska uppfattningen att teknisk utbildning
inte borde meddelas vid ett universitet då detta
skulle kunna störa den akademiska friheten.
Vid ett universitet finner vi den rene
vetenskapsmannen — naturvetenskaparen — som
forskar utan att ha samhällsnyttan som mål
och utan tanke på om resultaten kan få något
materiellt värde. Där finner vi också den rene
humanisten och är inte han den person som
studerar och klarlägger vad människan
tidigare gjort och nu gör.
TEKNISK TIDSKRIFT 1760 H. 37 1QQ1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
