Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 37 - Precisionen vid absorptionsspektrofotometrisk analys, av Sven-Eric Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Precisionen vid
absorptions-spektrofotometrisk analys
Civilingenjör Sven-Eric Dahlgren, Landskrona
Vid utveckling av analystekniken mot snabbare
och mindre arbetskrävande metoder har i
växande omfattning laboratorierna utrustats
med spektrofotometriska instrument. Med de
goda kommersiella instrument, som sedan en
del år stått till buds till för de flesta laborar
torier acceptabla kostnader, är det sonl re,gel
möjligt att utföra spektrofotometriska
bestämningar med fullt tillfredsställande noggrannhet.
Insikterna, om hur en sådan bestämning bör
läggas upp, för att största möjliga noggrannhet
skall erhållas, är emellertid ofta bristfälliga
och handbokslitteraturen tar alltför lätt på
hithörande problem. Det kan därför vara befogat
att allmänt behandla de faktorer, som påverkar
precisionen, i en form lämpad för praktisk
till-lämpning. En utomordentlig analys av
principerna för noggrann kolorimetri har utförts av
Hiskey och hans medarbetare1-4.
Grundbegrepp och nomenklatur
Nomenklaturen inom den spektrofotometriska
litteraturen har varit och är fortfarande högst
oenhetlig. Society for Applied Spectroscopy
har publicerat en engelskspråkig nomenklatur5,
på vilken valet av svenska termer grundats:
(ljus) intensitet ..................../
transmittans ........................t
absorbans ............................A
absorptionsförmåga ..........a
relativ transmittans ..........tdubbelindex
relativ absorbans ..............Adubbelindex
För att göra framställningen överskådlig
till-lämpas här ett indexsystem, där o markerar
nollösning, dvs. rent lösningsmedel, r
referenslösning och x lösning med okänd
koncentration. Dubbelindex används vid relativa
storheter och markerar vilka lösningar relationen
innefattar.
Antag att vi har tre ljusstrålar med identisk
våglängd och intensitet, som infaller mot tre
identiska kyvetter, innehållande rent
lösningsmedel (nollösning) och färgade lösningar med
koncentrationerna cr hos referenslösningen och
cx hos lösningen med okänd koncentration.
Transmittansen Undex är kvoten mellan inten-
535.243
siteterna hos transmitterat ljus Undex och
infallande ljus I.
t = I index! I t1)
På grund av spegling i de optiska ytorna och
absorption i lösningsmedlet m.m. uppstår
vissa ljusförluster utan samband med
lösningarnas koncentration. Man har därför inget
intresse av den absoluta transmittansen men väl
av den relativa tdubbeiindex> som är kvoten
mellan två absoluta transmittanser, t.ex.
txr = tjtr = lxlh ; trx = Irltx (2)
Relativa absorbansen Adubbelindex definieras
som negativa briggska logaritmen för relativa
transmittansen tdubbeiindex> t.ex.
A-xr — — log txr (3)
Inom giltighetsområdet för Lambert-Beers lag
gäller vidare att
Axr = ab (Cx ~ Cr) (4)
där a är absorptionsförmågan, dvs. relativa
absorbansen per längdenhet optisk väg och
koncentrationsenhet och b optiska väglängden.
Felteori för spektrofotometriska
mätningar
För en vanlig kolorimetrisk analys, vid vilken
den okända lösningen jämföres med en
noll-lösning, har Kortüm6 härlett följande uttryck
på det relativa felet
dcx 0,4343 • d(Ix/I0) _ 0,4343 • dt«
h.lx
TlogT
txo A-X
(5)
För en differentialmätning, vid vilken den
okända lösningen jämföres med en lösning med
noggrant känd halt har härletts ett något mer
komplicerat uttryck på det relativa felet1
dcx _ _ 0,4343 • d(Ix/Ir)__
cx
ogfr + Iog£)
lr lo lr
0,4343 • dty
txr Axo
(fi)
= F ■ dtxl
För specialfallet Ir — /„, dvs. cr — 0, blir ekv.
(6) identisk med ekv. (5). Dessa båda uttryck
TEKNISK TIDSKRIFT 1760 H. 37 1QQ1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
