Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 40 - Radioisotopernas ekonomiska betydelse för industrin, av Hans G Forsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upptagningsmaskiner för massa, är
varningsinstrument för driftavbrott, eftersom det i detta
fall inte kan bli fråga om kvalitetskontroll. Det
är svårt att bedöma deras värde; man kan bara
konstatera att mätarna tycks löna sig, eftersom
de företag som börjat använda dem försett alla
sina större maskiner med liknande instrument.
Plast- och gummiindustrin
Svar på frågeformuläret har erhållits från 14
företag och gäller 36 maskiner. Besparingar
rapporteras genom minskning av arbetskraft
(2 svar), råvaruåtgång (11 svar), driftavbrott
(2 svar) och avfall (9 svar); andra orsaker
angavs i 5 svar.
Fem företag har beräknat besparingen genom
minskning av råvaruåtgång eller avfall. Några
har låtit förstå att besparingarna är avsevärda
men har med hänsyn till sin
konkurrenssituation icke vågat uppge några siffror. Nästan alla
har meddelat besparingar genom minskning av
råvaruåtgången, vilket är naturligt, eftersom
plastfolier till skillnad från papper säljs efter
ytenhet. Råvaruåtgångens minskning varierar
mellan 1 och 7 %. Därtill slipper man också
betydande mängder avfall, som kan uppstå
genom att vikten per ytenhet sjunker under
miniminivån. Avfallet är också mer svårarbetat
än i pappersindustrin och vissa
laminatpro-dukter blir avfall i ordets egentliga betydelse;
det är osäljbart och kan inte återgå som
råmaterial i processen. Mängden avfall varierar
från fabrik till fabrik, men tycks ha ett värde
på några tiotusental kronor per rapporterad
mätare och år.
På grundval av erhållna uppgifter kan den
direkta besparingen för plast- och
gummiindustrin beräknas till ca 2,5 Mkr/år genom
minskning av råvaruåtgången och avfallet. Då
tjockleksmätarna kostar ca 250 000 kr/år, blir
nettovinsten något över 2 Mkr/år. Den
indirekta vinsten genom mätarna, dvs. höjningen av
produktens kvalitet och minskningen av
reklamationerna, kan bli betydande men kan till
stor del inte uppskattas i pengar.
Ett överslag visar att bara ca 50 % av de
potentiella användarna har tjockleksmätare,
vilket antyder att dessas antal kan fördubblas och
den totala besparingen ökas avsevärt. Det
växande antalet folie- och laminatprodukter av
hög kvalitet torde kräva en kontroll, som i dag
bara betatjockleksmätare kan ge.
övrig industri
I några av Tobaksmonopolets fabriker används
tjockleksmätare för kontroll av fyllningen i
cigarretter, varvid råvaruåtgången minskas. I
den amerikanska tobaksindustrin är
utrustningen numera standard och torde vara en av
de ekonomiskt betydelsefullaste
installationerna.
Inom stålindustrin används tjockleksmätare
vid tillverkning av plåt och band. Flera olika
metoder kan användas, men av dem har
isotopmetoden fördelen att vara icke-berörande.
En av tillverkarna tror sig spara 20 000 kr/år
i arbetskraft och 100 000 kr/år genom
avfallsminskning; denna torde motsvara ca 1 %
produktionsökning.
Nivåreglering
Aktuella för kontroll och reglering med
radioaktiva strålkällor är flisnivån i cellulosakokare,
vätskenivån i förvärmare för defibratorer,
massanivån i ledningar i blekerier, Vätskenivån i
vätskelås för gastvättar, smältans nivå i
kupolugnar m.m. Närliggande tillämpningar är
torr-kokningsskydd för ångpannor och kontroll av
fyllnadsnivån i förpackningar.
I drift var den 1 april 1960 inom massa- och
pappersindustrin 39 nivåmätare på 11
arbetsplatser; motsvarande siffror är 3 resp. 2 för
gruvindustrin, 11 resp. 8 för metall- och
verkstadsindustrin, 9 resp. 4 för den kemiska
industrin och 3 resp. 3 för livsmedelsindustrin.
Totalt finns alltså 65 nivåmätare (från tre
tillverkare) på 28 arbetsplatser. Härtill
kommer 44 torrkokningsskydd för ångpannor och
minst 2 apparater för kontroll av förpackningar.
Utvecklingen på detta område är mycket
snabb; bara ett fåtal nivåmätare fanns i drift
före 1958, och huvuddelen av de nuvarande har
installerats 1959. Torrkokningsskydd började
införas först i augusti 1959.
Nivåvakter
Inom cellulosaindustrin införs nu
instrumentering i betydande utsträckning, och
radioaktiva nivåvakter etc. synes alltmera inlämnas
i det automatiska övervakningssystemet,
särskilt i nybyggda fabriker. Två industrier anser
besparingen vara av storleksordningen 4 000
kr. per år och apparat genom minskad
arbetskraft. Flera företag understryker nivåvaktens
användbarhet för förhindrande av driftavbrott.
Inom verkstadsindustrin utnyttjas nivåvakter
för reglering av nivån i smältugnar för
gjut-metall. En jämn nivå i kupolugnarna är
nämligen viktig för gjutgodsets kvalitet. Den höga
temperaturen gör det vanskligt att placera
instrument i eller nära ugnarna. Detta gäller även
instrument för radioaktiv strålning, men
erfarenheten har visat att de klarar sig bättre än
de flesta andra. Flera företag framhåller att
det enda alternativet till en nivåvakt är att
man låter en arbetare kontrollera nivån med
jämna mellanrum. En tillförlitlig nivåkontroll
torde öka produktionen, även om den inte
ensam medför besparing av arbetskraft. Man har
uppskattat nettobesparingen per nivåvakt i
gjuterier till några tusen kronor per år. En
anläggning kostar inte över 3 000 kr.
Inom kemisk industri har nivåvakter visat sig
mycket värdefulla i högtrycksanläggningar. Ett
företag uppger sig genom
arbetskraftsminskning spara 60 000 kr/år med nivåvakter som
kostat ca 15 000 kr. Ett annat företag har enligt
egna uppgifter genom nivåvakter nått en
ökning av nettovinsten med 100 000 kr/år genom
minskning av reparationer, driftavbrott och
anläggningskostnader.
TEKNIS*. TIDSKRIFT 19(50 H. 40 1099
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
