- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 90. 1960 /
1123

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 41 - Svensk textilindustri, av Ivar Lindquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

delse för dess konkurrensförmåga. Om man
undantar de industrier, som av tekniska skäl
måste arbeta utan avbrott, uppvisar textilindustrin
också den högsta andelen skiftarbete.
Skiftarbetet är redan i dag avgörande för
textilindustrins lönsamhet, och med den tekniska
utveckling, som nu äger rum, blir det allt mer
ett livsvillkor. Om arbetstiden skall förkortas
ytterligare, måste det ske under sådana
former, att det icke inverkar på de mest
kapitalkrävande maskinernas utnyttjningsgrad.

Det sägs ofta, att textilindustrin här i landet
skulle sakna förutsättningar därför att vi icke
har egna råvaror att bygga på. Tanken som
ligger bakom denna uppfattning är närmast
naiv och torde icke närmare behöva bemötas.
Om den vore riktig skulle alla länder i Europa
sakna förutsättningar för såväl bomullsindustri
som ylleindustri. Bomull odlas icke i någon
nämnvärd omfattning i Europa och
ullproduktionen är utan betydelse. Textilindustrins
råvaror är föremål för internationell prissättning,
och fraktkostnaderna är små i förhållande till
råvarans värde. De smärre avvikelser, som kan
förekomma, när marknaden är fri, saknar
praktisk betydelse.

De löneskillnader som förekommer i de olika
länderna är däremot ett betydande problem.
Om den svenska textilarbetarlönen sättes till
100 är den brittiska 75, den västtyska 65, den
holländska 44 och den japanska 25.
Löneandelen i textilindustrins tillverkningsvärde är
visserligen icke högre än i andra svenska
industriers. Den håller sig omkring 30 %, men
textilindustrins huvudsakliga produktion
består i högre grad än de flesta andra svenska
industriers av internationella stapelvaror, för
vilka priset utgör det främsta
konkurrensmedlet. Textilindustrins lönebetalningsförmåga
måste ses mot bakgrunden härav. För övrigt
är textilindustrins kvinnliga arbetare icke
någon deciderad låglönegrupp och dess
tjänstemannalöner ligger helt i nivå med andra
industriers.

De kostnader, som sedan återstår, är ju
sådana, för vilka vardagsrationaliseringen har
betydelse. Under de förhållanden, som
textilindustrin har arbetat under det senaste
årtiondet, har den tvungits till att ekonomisera
med varje aldrig så liten kostnadspost. I
vardagsrationalisering, kan man nog utan
överdrift säga, har textilindustrin inte mycket att
lära men kanske mycket att lära ut.

Avsättning

Den textila konsumtionen påverkas icke i den
grad som man populärt föreställer sig av bilar,
TV och andra kapitalvaror. Om man bortser
från åren närmast efter andra världskriget, då
det gällde att fylla ut eftersatta behov, har
textilkonsumtionen ungefär bibehållit sin
andel av den totala konsumtionen.
Textilkonsumtionen är proportionell mot realinkomsterna
och har år från år stigit.

Enligt gjorda utredningar kommer textilkon-

sumtionen under 1960-talet att stiga med
omkring 25 %. Den svenska marknadens storlek
är i och för sig alldeles tillräcklig för att bära
upp en betydande inhemsk textilindustri och
också alldeles tillräcklig för tillverkning i
ekonomiska serier. Den är således inget problem,
utan problemet är hur den svenska industrin
skall kunna få vara med om att tillgodose
denna marknad.

Vi måste dock konstatera att svenska varor
trängts tillbaka. Sålunda har
självförsörjningsgraden för yllevävnader från år 1936—1938
nedgått från 83 till 53 %, för bomullsvävnader
från 82 till 68 % och för trikå från 88 till
77 %. Anledningen härtill är självfallet, att den
svenska textilindustrin har fått kämpa under
ogynnsamma konkurrensbetingelser. I första
hand är det dess kostnadsläge, som är ett
handikapp. Att det svenska tullskyddet är
avsevärt lägre än andra länders har icke
underlättat situationen. Om man härtill lägger, att
många länder av olika skäl utsatt den svenska
textilmarknaden för dumping, dvs. sålt till
priser som icke ens täckt råvarukostnaderna, är
den svenska textilindustrins minskade
marknadsandel fullt förklarlig.

Om den svenska tillverkningskostnaden för en
vara betecknas med 100, kan samma vara på
grund av löneskillnaderna i Holland
framställas till ca 85. När denna vara exporteras hit
belägges den med en tull på ca 13 %. Den
kommer då att kosta i runt tal 96 efter tull på den
svenska marknaden, och den är därmed
billigare än den svenska varan. Om denna
exporteras till Holland, belägges den med tull på ca
18 % och kommer därför att i Holland kosta
118 i jämförelse med det inhemska beloppet 85.

Även om detta exempel kan betraktas som ett
ytterlighetsfall, ger det dock en god bild av
kostnadsskillnaderna. Jag vågar påstå, att den
svenska textilindustrins konkurrensläge, såsom
det exemplifierats här, är en mycket god
värdemätare på hela den svenska industrins läge vid
priskonkurrens. Av vad som sagts här torde
också framgå, att våra möjligheter till export
av varor av stapelkaraktär är obefintliga, så
länge dessa kostnadsskillnader består.

Textilindustrin tillverkar dock icke bara
stapelvaror utan har också en relativt betydande
och ständigt ökande tillverkning av varor, för
vilka kvalitet och originalitet är mera
utslagsgivande än priserna. Där hävdar sig den
svenska industrin på hemmamarknaden, och det är
ju på detta område, som den kan exportera
och också gör det.

Exporten under de rubriker, som i tulltaxan
upptas under textilkapitlet, uppgick under år
1959 till 200 Mkr. Mäter man denna export i
förhållande till textilindustrins
tillverkningsvärde, är den inte särskilt imponerande, men
mäter man den i stället i förhållande till den
textilproduktion, som av tidigare angivna skäl
kan exporteras, är den långt ifrån oväsentlig.
Man kan också mäta den textila exporten med
andra mera kända svenska exportprodukter.
Då kan man överraskande nog konstatera, att

TEKN I SK TIDSKRIFT 1960 H. 42 23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:56:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1960/1149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free