Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 42 - Järngjutgods i konstruktioner, av Bertil Thyberg - Tritium som klyvningsprodukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annan gjuten detalj under maskinbearbetning
skulle tillverkas, överst till vänster visas
konstruktörens ursprungliga ritning. Där bredvid
syns den samling kärnlådor, som behövts för
att tillverka den. Nedanför syns resultatet av
konstruktörens och modellverkmästarens
gemensamma attack av problemet: en ren,
kärn-fri, betydligt lättare och mycket billigare
detalj, dock utan prutning på önskad funktion.
Sådana exempel finns många, varför inte nog
uppmärksamhet kan ägnas denna sida av
saken12. Intimt samarbete mellan konstruktörer
och gjuteritekniker krävs.
Gjuteriernas rationalisering
Redan i inledningen omnämndes den förnyelse
som gjuteritekniken upplevt under de senaste
decennierna. Nya material och nya metoder,
som gett och ger gjutningen som
tillverkningsmetod ny slagkraft, har kommit fram. Inom
gjuterierna har dessutom börjat tillämpas
rationellare tillverkningsmetoder med sänkta
kostnader som följd. Det sista är kanske inga
direkta nyheter men ett effektivt utnyttjande av
redan känt.
I fråga om materialen har de högre
kvaliteterna av vanligt grått gjutjärn, nya, förbättrade
aducerjärnskvaliteter och det nya materialet
segjärn omnämnts.
Effektivare smältmetoder
En faktor av stundom dominerande betydelse
för gjutgodsets pris är materialkostnaden. Med
nya och effektivare smältmetoder har man
inom gjuterierna under de senaste decennierna
fått möjlighet att utnyttja billigare råmaterial,
exempelvis spån, tunnplåtsskrot etc. och därav
göra ett fullgott men prisbilligt gjutjärn. De
elektriska hög- och lågfrekvensugnarna
kommer där in i bilden liksom kupolugnarna med
blästerförvärmning och i vissa fall med basisk
slaggföring12.
Skalformning
Man arbetar vid skalformning8 med ett värmt
brätt av hög kvalitet, påför en torr
sandblandning hållande viss halt fenolharts som
bindemedel. Man erhåller ett fastklibbande skikt,
som härdas färdigt, innan skalet lossas.
Härigenom nås den goda måttnoggrannheten.
Den dyrbara brättutrustningen som behövs
medför givetvis att skalformningens fördelar
kommer till sin rätt främst vid stora serier.
Skalformningen ger, rätt tillämpad, goda
toleranser och fina ytor och möjliggör härigenom
stora indirekta besparingar. Det är framför
allt bilindustrien som kommit att utnyttja
skalformning i stor skala. Sålunda gör exempelvis
Volkswagenwerk bl.a. alla sina luftkylda
cylindrar och Ford i USA, såsom tidigare nämnts,
alla sina vevaxlar i skalformar.
Maskiner för form- och kärntillverkning
En ny, amerikansk formmaskinstyp, som redan
satt sina spår i utvecklingen och som säkerli-
gen kommer att få mycket stor användning
inom seriegodsgjuterierna, är den s.k.
diafragma-form-maskinen. Den arbetar med tryckluft
som via ett mjukt gummidiafragma chockartat
komprimerar formmassan i flaskan. Jämn och
hög formhårdhet uppnås snabbt och effektivt.
När det gäller kärntillverkning kan man
notera de stora framsteg, som gjorts i fråga om
kärnblåsning och kärnskjutning. Den
tidsödande och dyrbara tillverkningen av kärnor för
hand har i stor utsträckning kunnat
mekaniseras och förbilligas.
Förutom nämnda nyheter finns mycket annat
värt uppmärksamhet. Att åtskilligt skett i
produktionsfrämjande riktning klargör ett studium
av produktivitetsutvecklingen inom svenska
gråjärnsgjuterier under de senaste decennierna:
Arbetstid per ton
Är .............. 1911 1944 1947 1950 1953 1956
Arbetstid per ton
gjutgods......h 97 97 87 75 60 49
Under perioden 1944 till 1956 har
produktionen per man i våra svenska gråjärnsgjuterier
så gott som fördubblats.
Slutord
Mot den skisserade bakgrunden finns det all
anledning att se optimistiskt på gjutgodsets
framtid. På detta område, liksom på så många
andra, krävs dock ett förtroendefullt
samarbete mellan å ena sidan konstruktörer,
verkstadsfolk, materialexperter m.fl. samt å andra
sidan gjuteritekniker, om bästa resultat skall
nås.
Litteratur
1. Gray iron caslings handbook. Cleveland, USA, 1958.
2. How and why to use metal castings. Modern Castings 35
(1959) mars.
3. Grått gjutjärns egenskaper. Gjuteriet 48 (1958) s. 185—
190.
4. Tiiyberg, B: Några steg i utvecklingen av högvärdigt
aducergods. Gjuteriet 47 (1957) s. 179—188.
5. Weber, II: Die Tempergussvergütung in einer
Schwe-dischen Giesserei. Gjuteriet 47 (1957) s. 166—172.
6. Lissell, E O: Seg järn. Teknisk Information,
Verkstadsteknik 10 (1955) jan. s. 12—55.
7. Itzel, M: Moderna gjutjärn — en översikt. Gjuteriet 46
(1956) s. 106—110.
8. Villner, l: Skalformning. Gjuteriet 43 (1953) s. 1—12.
9. Pölzguter, F: Neue Möglichkeiten für die industrielie
Fertigung. Konstruiren und Giessen, Düsseldorf 1957, s. 60
—67.
10. Carry, T L: Shell molding takes over at Pontiac. Iron
Age 377 (1956) 22 mars, s. 52, 55.
11. Östberg, A: Konstruktionsanvisningar får gjutgods.
Gjuteriet 47 (1957) s. 95—98, 197—203, 18 (1958) s. 1—7, 19—24,
33—36, 56—59, 163—170.
12. Tiiyberg, B: Utvecklingstendenser på
gjutjärnssmältningens område. Gjuteriet 49 (1959) s. 293—305; Sveriges
Mekan-förbund Tekn. Medd. Gj 64 (1960) s. 5—12.
Tritium som klyvningsprodukt av uran och
transuraner har för första gången påvisats i en
Sa-vannah River-reaktor. En tritiumkärna bildas per
10 000—20 000 klyvningar. Det är tänkbart att man
kan utnyttja ett kärnbränsles tritiumhalt för
bestämning av dess utbränning.
TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 40 J]]]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
