Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 43 - Automatisk mätning av bilars axelbelastning, av Einar Bohr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Automatisk mätning
av bilars
axelbelastning
681.268 : 629.1.071.5
En mobil anordning för mätning av bilars
axelbelastning ("axeltryck") under färd på väg har
konstruerats av Statens Väginstitut. Den ut-
Sammandrag av "Axeltnjcksmätningar" av Stig Edholm,
Svenska Väginstitulets Rapp. 35, Stockholm 1960.
J )
Fig. 1. Vågplatta, måtgivarna B och C på gemensam underlagsplatta.
]
Fig. 2. Mätorgan; t.v. trådtöjningsgivarnas placering på måtgivarna, t.li.
mätbryggan.
fjärriktning
Fig. 3. Resultatregistrering från en våg mätande trafik i tvä riktningar.
görs av en vågplatta, som placeras i vägbanan
och förbinds med en från vågen skild
registreringsanordning. Vägningen sker helt
automatiskt, och anläggningen behöver endast tillses
några gånger per dygn. De förbipasserande
fordonen kan uppdelas i grupper med ledning
av de på en remsa registrerade utslagens
storlek, antal och inbördes avstånd. Dessa
våg-utrustningar bör därför kunna ersätta manuell
trafikräkning.
Vågplattan fastskruvas i ett i vägbanan gjutet
fundament, och dess överyta ligger i vägens
plan. Plattans bredd är 1,4 m, och den sträcker
sig sålunda endast över en halv körfil.
Längden är 0,5 m och djupet 0,11 m.
Normalkrafterna från hjulen på bilens ena sida mäts, och
den totala axelbelastningen erhålls
approximativt genom fördubbling av mätvärdena. Detta
förutsätter, att vägens bombering eller
skevning är obetydlig. Man kan vid starkt
trafikerade vägar använda en våg i vardera filen. Vid
relativt låg trafikintensitet registreras
lämpligen axelbelastning och körriktning på en enda
våg genom trafikens kanalisering till en körfil
och mötesförbud. Hastighetsbegränsning till 20
km/li medger noggranna mätvärden utan att
vägbanan behöver vara särskilt jämn.
Vågplattan (fig. 1) är förbunden med två
underlagsplattor U, vilka fastskruvas vid
fundamentet vid vågens montering. De vertikala
krafterna från bilhjulen överförs till dessa
plattor med tre mätgivare, A, B och C, och
de horisontella krafterna av tre klena
stödstänger S. Mätningen sker enligt
trådtöjnings-principen. Givarna har stålstavar, vars ena
ände är fastskruvad vid vågplattan och den andra
fastklämd mellan två stålkulor i
underlagsplattan. Böjpåkänningen under
hjulbelastningen i givarnas fria del, /-/, är proportionell mot
belastningen, vars storlek mäts av givaren på
elektrisk väg. För varje mätanordning är fyra
trådtöjningsgivare (E, F, G och H)
sammankopplade till en mätbrygga, fig. 2, som matas
med växelspänning mellan hörnen 2 och 4. Vid
belastning av mätgivaren mellan 1 och 3
erhålles en diagonalspänning som är
proportionell mot belastningen. Då de tre mätbryggorna
är parallellkopplade får man en resulterande
diagonalspänning, som är proportionell mot
hjulets normalkraft på vågplattan. Spänningen
förstärks i en bärfrekvensförstärkare, som även
lämnar växelström för mätbryggornas matning.
Förstärkarens ström påverkar en
galvanome-terslinga i en bläckstrålskrivare, vars
pappersremsa frammatas med konstant hastighet.
Skrivarens remsa startar, när ett fordon passerar
över en pneumatisk impulsgivare, som är spänd
över vägbanan ca 3 m framför vågplattan.
Genom en fördröjningsanordning under kontroll
av impulsgivaren hålls registreringsremsan i
gång, till dess alla axlar på fordonet passerat
vågplattan och registrerats. Två förlopp
registreras samtidigt. På remsan ger diagrammet
överst, fig. 3, uppgift på axelbelastningarnas
storlek. Nedtill anges körriktningen genom
positiva pulser från den impulsgivare, som ligger
TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. .44 1205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
