Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 46 - Lufthärdande verktygsstål i USA, av S Hähnel - Stålproduktionens utveckling, av WS - STF november
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0,50 % Mn, 0,30 % Si, 5,25 % Cr, 1,15 % Mo
och 1,00 % V. Enligt uppgift har man i det
kombinerat den stora nötningståligheten hos
stål med hög kol- och kromhalt med den
välkända segheten och dimensionsstabiliteten hos
de vanliga lufthärdande 5 % kromstålen. SHl
Litteratur
1. Riedel, J Y: Air hardening toolsteels of ler tower cosls,
improved performance. Metal Progr. 77 (1960) maj s. 98—99.
2. Culp, N J & Pendleton Jr, J S: New toolsteels for
abrasion resistance and exceptional toughness. Metall Progr.
77 (1960) maj s. 99—101.
3. GiRAP.or, D J: A new air hardening, graphitic-type lool
and die steel. Metal Progr. 77 (1960) maj s. 102—104.
4. Evans Jr, C T: Air hardening grade and vacuum
de-gassed offer new possibilities. Metal Progr. 77 (1960) s. 105—
106.
5. Wilson, w: New hot work die steel has improved heat
and abrasion resistance. Metal Progr. 77 (1960) s. 107.
6. Harvey, R F: Working of metastable austenite promises
to improve toolsteels. Metal Progr. 77 (1960) s. 113.
Stålproduktionens utveckling. I början av 1900
talet var världens totala stålproduktion ca 29 Mt/år
göt. Därav framställdes 16 i Europa, 10 i USA, 2 i
det ryska kejsardömet och 1 Mt/år i övriga länder
tillsammans (tabell 1).
Vid slutet av 1920-talet, knappt trettio år senare,
hade bilden ändrat sig i ett väsentligt hänseende:
USA hade, tack vare den kraftiga utbyggnaden av
dess stålindustri under första världskriget, gått förbi
Europa som stålproducent med 57 Mt/år mot 53 för
Europa. Sovjetunionens ståltillverkning var
visserligen mer än dubbelt så stor som den Tsarryssland
hade vid sekelskiftet, men den sovjetiska
produktionen 5 Mt/år var ändå inte ens en tiondel av den
europeiska. Övriga länder producerade alltjämt
endast obetydliga mängder.
Under loppet av ytterligare ett par årtionden, fram
till 1950, ökades den totala världsproduktionen med
55 %, innebärande en icke alltför imponerande
ge-nomsnittsstegring om knappa 2 % per år. Det nya
i bilden under dessa tjugo år — från den stora
världsdepressionens början till Korea-krisen -— var
Sovjetunionens frammarsch med en
produktionsökning från 5 till 27 Mt/år, dvs. mer än ett
femfaldi-gande sedan 1929.
Utvecklingen under första halvseklet ställdes dock
helt i skuggan av de förskjutningar i världens
stålproduktion som inträffade under 1950-talet. Under
decenniet 1950—1959 ökades världsproduktionen
totalt med 62 %, dvs. i en mer än dubbelt så snabb
takt som under den föregående tjugoårsperioden.
Av väsentligt större betydelse än detta är dock den
ojämna framstegstakten i olika länder.
Sovjetunionen befäster nu definitivt sin ställning som
storproducent genom att öka sin produktion från 27 till 60
Mt/år eller med 111 % på tio år. Under femtiotalet
kom emellertid också Europa igen; dess
stålproduktion steg från 60 till 112 Mt/år eller med 87 %.
Därmed detroniserade Europa som helhet USA som
fick se sin stålproduktion sjunka med 3 % under
decenniet. Denna amerikanska siffra är å andra
sidan missvisande genom stålstrejken 1959; USA var
1955 uppe i en produktion på 106 Mt. Det kan
snarast betraktas som en prestation att trots den 4Vä
månader långa strejken 1959 åstadkomma 85 Mt
götstål.
I Sverige var produktionsökningen under 1950-talet
precis 100 %, dvs. större än för världen i dess
helhet. Utvecklingen i Sverige var därmed lika snabb
Tabell 1. Produktionen av stål (göt och stålgjutgods)
i Mt/år
1900 1929 1950 1959
Europa (utom Ryssland eller
Sovjetunionen) ............... 16 53 60 112
Ryssland eller Sovjetunionen 2 5 27 60
USA .......................... 10 57 88 85’
övriga länder ................ 1 6 14 47
Hela världen ................ 29 121 189 304
1 106 Mt år 1955
som t.ex. i Sexland (Montanunionen) och låg ett
gott stycke över det europeiska genomsnittet på
87 %. Sovjetunionen ökade som nämnt sin
stålproduktion under femtiotalet med 111 %.
De närmaste femton åren kommer världens
stålproduktion, enligt FN:s stålkommitté, att
fördubblas, dvs. växa med 5,5 % per år. Denna
genomsnittliga tillväxthastighet skulle gälla för både
Sovjetunionen och hela Östeuropa, men expansionen skulle
ske långsammare i Västeuropa, nämligen med 3,9 %
per år, och väsentligt långsammare i Nordamerika
eller med 2,7 % per år. I de unga transoceana
länderna skulle takten ligga avsevärt över
genomsnittet, pendlande mellan 8,1 % för Australien och
19,4 % för Mellanöstern. De sistnämnda länderna
skulle å andra sidan svara för endast en mycket
liten del av världsmarknaden.
För Sverige kalkylerar stålkommittén med en
årsproduktion på ca 5 Mt göt omkring 1975, vilket
skulle innebära, alt landet vid den tidpunkten med
ca 10 % produktionsöverskott skulle bli en
nettoexportör i stället för som nu en nettoimportör.
Stålkommitténs uppskattningar grundar sig på rent
teoretiska överväganden (R Sundén i Bultpressen okt.
1960 s. 3—4). WS
\J:i:’ november
Extra stämma
Svenska Teknologföreningens extra stämma
omfattade formellt endast en fråga nämligen
medlemsavgifterna för 1961. Vad som emellertid präglade
stämningen på stämman var det förslag till föreningens
framtida organisation som efter mer än två års
arbete i två på varandra följande kommittéer
framlades och kommenterades av den senaste
kommitténs ordförande Th. Thelander och dess ene
sekreterare Carl Hagson. Vad som många i mörka
stunder ansett som ogörligt har nu lyckats, nämligen
att i den månghövdade och av många särintressen
präglade organisationskommittén vinna enighet kring
en linje. Väl genomförd kommer den att återskänka
föreningen den inre enighet och styrka som är
väsentlig för ett framgångsrikt föreningsarbete.
Ursprunget till de organisationsvåndor som nu i
många år har skakat föreningen är tvåfaldigt. Dels
har ingenjörskåren vuxit så starkt att
kamratsambanden inte kan hållas inom den stora föreningen
utan måste vårdas och uppehållas i
delorganisationer. Dels har intressefrågorna blivit så väsentliga,
1291 TEKNISK TIDSKRIFT 19(50 H. 46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
