Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tiden - Tidräkning - Fundamentala tidsperioder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
TIDEN.
fingrar avgörande för dagarnas gruppindelning, men denna indelning användes här i
Norden av våra förfäder ävensom av de gamla babylonierna och perserna. Andra folk,
såsom egyptier och galler, räknade bägge händernas fingrar och fingo således en
tio-dagarsvecka, så som kineserna än i dag ha det. Ja, det gamla Mexikos urinvånare
räknade både fingrar och tår och fingo därigenom en tjugudagarsvecka. Den sjudagarsvecka,
som vi numera använda, är relativt sen; den härstammar från babylonierna och infördes
av dem i deras festalmanacka i samband med den astronomiska upptäckten av planeterna.
Av kilskriftslitteratur synes det nämligen framgå att babylonierna långt före vår tid-
Fig. 1. Våra förfäder som sol- och måndyrkare. Efter Olaus Magnus.
räknings begynnelse använde femdagarsveckan till borgerligt och sjudagarsveckan till
astronomiskt-religiöst bruk.
Det dröjde nog länge, innan människan lärde sig inse, att växlingen mellan dag och
natt är ett fullständigt regelbundet fenomen, betingat av solens periodiska1 rörelse på
himlavalvet. Molnen och ovädret bragte ju en viss oreda på himlavalvet och än mer
solförmörkelsen, denna fruktansvärda händelse, vilken dock lyckligtvis icke inträffade
så ofta. I söderns länder, där klimatet företer en ganska stor regelbundenhet och där
solen under långa tidrymder strålar från en molnfri himmel, var det lättare för
människan att iakttaga himmelsfenomenen och därför också lättare att komma underfund med
deras regelbundenhet. Solen uppfattades därvid som ett hjul av eld, rullande fram
över himlens valv, eller som en båt, regelbundet styrande sin kosa över himlens hav,
och blixten tänktes som den yxa, varmed solen bekämpar sina fiender. För den stora
massan blevo dessa fenomen en vanesak, över vilken man icke reflekterade annat än
när åskan, blixten eller solförmörkelsen bragte sinnena i skakning; då sökte man med
brännoffer blidka de vreda gudarna. Men för de eftertänksamma och kloka, vilka som
trollkarlar, medicinmän eller offerpräster ledde massornas öde, var det av vikt att känna
gudarnas lynnesskiftningar, och de tvungos därigenom att spänna sin iakttagelseförmåga
till det yttersta. Massans vidskepliga underkastelse och förtroende gav första impulsen
till ett omsorgsfullt naturstudium.
Till en början kläddes naturstudiets resultat i den religiösa diktens form och
utnyttjades till att stimulera de religiösa känslorna och reglera de religiösa handlingarna och
ceremonierna. Naturstudiet kom därför att med religionens utveckling höja sig till en
av prästerna förvaltad betydelsefull institution, stödd av massans offervilja.
1 Av grekiska ordet periodos (kretslopp). Periodiska kallas alla företeelser, som med bestämt
mellanrum upprepas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
