Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tiden - Tidräkning - Fundamentala tidsperioder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
TIDEN.
Eig. 4. En egyptisk stjärnkarta från takmålning i templet i
Dendera.
Långt före vår tidräknings början ägde kineserna statsanställda astronomer, vilka noga
observerade hiinmelsfenomenen för att kunna varsko om förmörkelser och ange dagen för
varje årstids begynnelse, så att kejsaren i högtidlig procession kunde inviga den nya
årstiden. Det kan därför också mycket väl tänkas, att kineserna själva upptäckt
djurkretsen såsom månens väg bland stjärnorna, och att de därvid indelat denna väg i de 28
olika hus, som månen dygn
efter dygn gästar.
Om man på en
stjärn-glob markerar ut
djurkretsens olika stjärnbilder och
sedan dag för dag med en
punkt markerar ut solens
läge bland dessa stjärnor,
så kommer denna punkt
att beskriva en
cirkelformig bana runt globen;
denna solens bana på
stjärnhimlen kallas
ekliptikan. Denna cirkel kan
uppfattas såsom en plan
avskärning av globen, och
planet kommer därvid att
gå genom globens
medelpunkt, så att ekliptikan
är en s. k. storcirkél.
Benämningen storcirkel
motiveras därav, att om man
skär ut ett plant snitt,
som ej går genom en sfärs centrum, så får man en cirkel med en radie, som säkert är
mindre än sfärens radie, men skär man genom centrum, får cirkeln just sfärens egen
radie till radie och är således den största möjliga cirkeln. Ekvatorn är också en storcirkel,
men i förhållande till denna ligger ekliptikans storcirkel i ett snett läge. Ekvatorn och
ekliptikan dela varandra i två hälfter, så att solen halva året befinner sig ovanför ekvatorn
och det andra halva året nedanför.
Årstidernas astronomiska bestämning. Har man väl kommit underfund med att
solen för en jordisk iakttagare under årets lopp synes krypa fram utefter den genom
djurkretsen gående ekliptikan, samtidigt med att den dygn efter dygn följer stjärnhimlen
runt i dess kringgående rörelse, så kan man få en utomordentligt klar bild av årstidernas
växlingar och de med dem sammanhängande företeelserna.
Hade solen haft sin bestämda plats bland stjärnorna skulle den, liksom de, alltid
synts beskriva samma båge, och denna båge skulle ha utgjort precis en halv cirkel, om
solen legat på himmelsekvatorn, mer än en halv cirkel, om solen legat över
himmels-ekvatorn, och mindre än en halv cirkel, om den legat under. Nu har solen visserligen
icke en fullt bestämd plats utan flyttar sig dag efter dag, men denna förflyttning sker
så långsamt, att man åtminstone under varje dygn kan anse att den har ett bestämt läge.
Följden blir att solen varje dag synes på himlen beskriva en båge alldeles så som en stjärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
