Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tiden - Dagens indelning och den mekaniska tidmätningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
TIDEN.
stå mitt emellan Rostra (offentliga talarstolen) och Græcostasis (utländska
ambassadörernas väntrum). Så snart solen började sjunka mellan Mænias pelare och
fängelset, utropade samme tjänare tiden för den offentliga handelns upphörande; detta
gjordes ända till första puniska kriget, dock endast om vädret var klart.»
På alla stadier av mänsklig kultur möter oss behovet av dagens indelning i smärre
tidsmellanrum eller tidsintervall (av lat. inter, emellan, och vallas, påle). Redan
hungerkänslans primitiva yttringar hos människor och husdjur tvingar människan att med en
ganska stor regelbundenhet intaga sina måltider. I urtillståndet voro måltiderna kanske
icke alltid så regelbundna utan fingo rättas efter tillgången på bytet, men så snart
människan blev nomad och än mer sedan hon blivit bofast, lades säkerligen magens krav
till grund för en indelning av dagen. Romarnas middagstid betecknar väl just en sådan
måltidsrast i deras arbete, motsvarande den lunchtid svenskarna numera äga mitt på
dagen, sedån deras huvudmål blivit förlagt till aftonen och med en märklig inkonsekvens
fått bibehålla namnet middag (d. v. s. den ljusa dagens mitt). Även omtanken om gård
och hus, vilka åtminstone i ofredstider övervakades av särskilda vakter, krävde dagens
indelning i lämpliga mellanrum, vakter, så att avlösning i övervakandet kunde ske med
en rättvis fördelning. I sådana inom journalistiken ännu brukliga ord som morgonvakten
m. fl. kvarleva föreställningar om en dylik tidsindelning.
Fig. 9. Urtavlor med 24-delning. Efter Olaus Magnus.
Även andra behov ha fordrat att människorna hålla sig med en noggrann indelning
av dagen. Religiösa ceremonier ha sedan uräldsta tider företagits efter solens eller månens
ställning på himlen och kvarleva än bl. a. i muhammedanernas bönstunder. Under
medeltidens klosterväsende utvecklades i hög grad en dylik på astronomiska observationer
fotad sträng indelning av dagen, och tack vare klämtningarna från klosterkyrkornas
klockor blev denna indelning även normgivande för det borgerliga livet. Ännu så sent
som år 1108 var sakristianen i Clunyklostret tvungen att om natten observera stjärnorna
för att kunna vid rätta tidpunkten väcka sina bröder, men ungefär vid denna tidpunkt
infördes i klostren de mekaniska anordningar, som under namn av ur sedermera i så
hög grad underlättat tidens indelning i smärre intervall.
Vilken oerhörd utveckling tidmätningen gjort, kan man bäst få en föreställning
om, ifall man vid sidan om här ovan citerade berättelse om romarnas tidsindelning tager
i betraktande en modern internationell kommunikationstabell med dess över hela jorden
utsträckta nät av i varandra ingripande ankomst- och avgångstider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
