Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tiden - Dagens indelning och den mekaniska tidmätningen - De äldsta uren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEKANISK TIDMÄTNING. DE ÄLDSTA UREN.
29
De äldsta uren.
Gnomon. Den äldsta verkligt noggranna tidsindelningen genomfördes av
babylonierna genom astronomiska vinkelobservationer och skall bli föremål för vår
behandling längre fram, sedan vi först behandlat den mekaniska tidmätaren, vilken för oss alla
är mera välbekant och därför till sin princip mera lättförståelig. Tidigare och
sedermera vid sidan om den exakta astronomiska tidmätningen, som huvudsakligen
användes av de babyloniska prästerna, utvecklades en annan för borgerligt bruk mera
lämpad metod. Denna grundade sig på den rörelse föremålens skuggor
utföra under solens dagliga vandring på himlavalvet. Det nyssnämnda romerska
utropandet av middagen är ingenting annat än en tillämpning av denna metod, ty
solens undanskymmande bakom Forum romanums olika byggnader betyder just, att
dessa byggnaders vandrande skuggor kastas mot den plats, där konsulernas tjänare
gjorde sina observationer.
Babylonierna använde sig vid iakttagandet av solens vandrande skugga
ursprung-Egen av ett särskilt instrument, som sedermera över Egypten kom till Grekland ungefär
år 550 f. Kr. (jfr sid. 12) och där fick benämningen gnomon (visare). Det består av
en planshpad skiva, i vars mitt står själva gnomon, d. v. s. en kort stav vinkelrätt mot
skivan. Vid observationer ställes skivan på ett fast underlag, så att gnomon står lodrätt,
och på denna skiva får skuggan av stavens spets teckna en lätt åtkomlig bild av
solens oåtkomliga bana på himlen. Skuggans bana bildar en stor båge,
vars närmast staven Eggande punkt svarar mot solens högsta läge, d. v. s. middag; de
bortre delarna få ej plats på skivan, ty när solen dalar, bh skuggorna obegränsat långa.
Kurvan gjordes av grekerna till föremål för geometriska studier och kaUades av dem
hyperbel (se sid. 95).
Genom att inrista den bågformiga skuggbilden av solens bana uti stenen och genom
att indela denna båge i Eka stycken skulle man kunna få en indelning av den därpå följande
dagen. Nästa dag följer nämEgen solbilden, åtminstone någotsånär, samma bana, men
från dag till dag ändras banan aUt mer och mer, eftersom solens egen bana höjer och sänker
sig med årstiderna. Vid sommarsolståndet, då solen vid middagstid har sin största höjd,
Egger kurvan närmast gnomon och är som mest krökt in emot densamma, vid
vintersolståndet, då solens middagshöjd är mindre än andra dagar, bEr gnomons skugga längre
än annars, och kurvan hgger därför som längst bort. Vid vårdagjämningen, då solen
går upp rakt i öster och ned i väster och således kastar gnomons skugga i rak
ostväst-Eg riktning både vid uppgången och nedgången, kan solbanans skuggbild icke kröka
som eljest utan måste bh en i östvästhg riktning gående rät Enje; samma Enje
utgör solbanans bild vid höstdagjämningen. MeUan de bägge ytterkurvorna kommer
varje bana att liksom dagjämningarnas bana genomlöpas tvenne gånger.
Uti den här beskrivna anordningen med en gnomon på ett plant underlag ställer
sig dagens noggranna och rationeUa tidsindelning uppenbarhgen allt annat än lätt,
medan en mera godtyckhg indelning däremot utan vidare erhålles genom att man utmärker
vissa lägen av gnomons skugga. Trohgen var det väl den i söderns länder allmänt
förekommande palmen, som tjänat tiU förebild tiU instrumentet, och obehsken synes varit
en i sten utförd motsvarighet tiU denna naturens stora gnomon. Den som under skuggan
från en palms bladkrona söker skydd för solens strålar, nödgas hasa sig runt i en stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
