Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tiden - Dagens indelning och den mekaniska tidmätningen - De äldsta uren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 TIDEN.
båge, om han vill kvarbliva i denna skugga, och så ritas i sanden solbanans skuggbild.
Men när solen dalar flytta sig skuggorna hastigare än mitt på dagen och därför kunde
skuggans väg inte utan vidare tjäna som ett rationellt tidsmått. Att tidens mått
sammanhängde med solens egen rörelse på himlen, så att lika vägar på himlen svara mot
lika tider, hade nog människan sedan uräldsta tider kunnat observera under sitt arbete.
Krukmakaren, denne österlandets oumbärlige hantverkare, kunde, när han på sin
drej-bänk förfärdigade kruka efter kruka, lätt se att en latmask, som hasade sig runt med
ett palmträds vandrande skugga, icke följde arbetets jämna takt, men att solen på himlen
däremot gjorde det.
Fig. 10. Antik, skålformig solvisare
av marmor.
Soluret och dagens indelning. En utomordentligt genial uppfinning, det halvsfäriska
soluret eller skafe, som grekerna kallade det, satte människan i stånd att, bildlikt talat,
nedflytta solens rörelse till jorden. Därigenom möjliggjordes en indelning
av solens väg och en därtill svarande indelning av dagen.
Gräver man en halvsfärisk grop i lerig mark eller
tager man en halvsfärisk skål och lägger en stav så, att
dess ena ända just befinner sig i halvsfärens medelpunkt,
således i plan med skålens cirkelrunda kant, så kommer
skuggan från stavens spets att på insidan av denna
nedåt välvda halvsfär teckna en cirkelformig väg, som
punkt för punkt är en trogen bild av solens egen väg
på himlavalvets uppåt välvda halvsfär. När solen höjer
sig över horisonten, står skuggan just vid skålens kant,
när solen vid middag står som högst, har skuggan
sänkt sig som djupast, och när solen åter går ned
vid horisonten, försvinner skuggan på väg upp över
skålens kant. Dag för dag beskriver skuggan på detta
sätt en väg efter skålens yta, gående från kant till
kant, men från dag till dag flyttar sig vägen, så att
banan om sommaren omfattar en båge, som är större än en halv cirkel, och om
vintern en båge, som är mindre än en halv cirkel. Skulle man klyva skålen i två hälfter
genom ett i norr-söder gående snitt, så skulle detta snitt träffa alla de olika banornas
lägsta punkt, eftersom den lägsta punkten svarar mot solens kulmination; följaktligen
delas alla banorna genom ett dylikt snitt mitt itu. Om man, i stället för att klyva skålen,
med en rits markerar snittet, utgör denna rits gränslinje för dagens mitt. Genom de
två punkter, där denna rits skär skålens kant, kan man tänka sig nya snitt markerade,
svarande mot skålens klyvande i smärre olika stora delar medelst snett ställda plan,
så som den skalade apelsinens yta indelas av dess naturliga klyvplan. Genom dessa
ritser bli de olika banorna delade i ett visst antal Eka delar, och följaktügen kommer
skuggan att hålla . sig meUan två dyüka ritser under en bestämd bråkdel av den tid
solen håller sig uppe över horisonten. Dagen bür på detta sätt helt naturhgt indelad i
ett visst antal tidsavsnitt, och detta antal är oberoende av årstiderna; däremot
varierar tidsavsnittens storlek under årets lopp, sommartimmarna bh längre än
vintertimmarna.
Skulle man nöja sig med endast en ituklyvning av halvsfären, finge man dagen blott
indelad i förmiddag och eftermiddag. Klyver man varje hälft ännu en gång mitt itu,
erhålles dagen indelad i fyra delar, morgon, förmiddag, eftermiddag och afton. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
