Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rummet - Spekulativ rumsuppfattning - Praktiska mätningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPEKULATIV RUMSUPPFATTNING. PBAKTISKA MÄTNINGAR.
69
i armbågsmått eller aln.1 Smärre mått värderade man i en tvärhand eller medelst en
tumsbredd.
Dylika från människokroppen hämtade mått hava den goda egenskapen, att de äro
lätt åtkomliga, ty de bäras ju med vart man går, de äro portativa. Men de äro icke
alltid lätta att anbringa där, varest mätningen skall utföras, i all synnerhet inte vid höga
föremål. Så fann man på den avpassade mätstickan, ändmåttet* en sticka ursprungligen
av trä sedan av ben eller metall ägande
avpassad längd och möjlig att placera intill
mätobjektet i stället för armen eller foten.
Redan innan denna uppfinning var gjord,
hade människan lärt sig foga mått efter
mått för att överbrygga en längd större än
standardmåttet och därigenom lärt sig att
med hjälp av talet uttrycka längder i dessa
enheter. Man kunde sålunda tala om en
längd om 3 tum eller 5 fot, 2 famnar o. s. v.,
och menade då att tummen fogas tre gånger
i rad utefter längden i fråga eller att foten
fogas fem gånger i rad utefter längden o. s. v.
Enklast var det därvid att använda bägge tummarna (eller bägge fotterna) och
omväxlande foga den enas knoge (häl) till den andras topp (tåspets).
Även med ett ändmått kan det vara svårt att utföra en mätning, så snart man
på detta sätt skall foga mått efter mått, ty därtill fordras ett fast underlag, så att
ända säkert kan fogas till ända; i fria luften är en dylik mätning omöjlig att utföra.
Så tvangs man att taga en stång till underlag och hittade snart nog på att direkt på
stången med två märken markera ut det sökta avståndet, så att stången vid uppmätningen
Fig. 47. Ändmått.
kunde läggas bekvämt. Nästa steg var att en gång för alla på en dylik stång
med streck eller skåror markera ut standardmåttets olika lägen vid dess stegvisa
förflyttning utefter densamma. På så sätt fick man den graderade mätstickan eller
streckmåttet.3 Sedan skrifttecken införts till att uttrycka tal med, kunde dessa här och där
utsättas på ett dylikt streckmått, förvandlande detsamma till en längdskala. Därigenom
underlättades räknandet aV de olika efter varandra fogade enhetsmåtten, vilka här
benämnas skaldélar.
Ju mer kulturen skred framåt och handelsutbyte mellan människorna kom till
stånd, desto nödvändigare blev det, att säljare och köpare kommo överens om att begagna
ett gemensamt standardmått. Så blev en aln icke längre vars och ens privata armbågsmått,
utan individernas växlande kroppslängd tvang till användandet av en på annat sätt
1 Tyskarna säga Ellen, danskarna i anslutning därtill alen (uttalas älen) och därav ha vi fått aln.
2 Man brukar även benämningen stickmått, men ändmått motsvarar den internationellt brukliga
termen för dylika mått, på franska »mesure ä bout*.
3 Man ser stundom stavningen sträckmått med ä, hänsyftande på verbet sträcka, men detta är
icke korrekt, ty benämningen hänsyftar på att mätstickan är graderad medelst streck; detta
överensstämmer med den internationella benämningen, på franska »mesure å traits».
Fig. 46. Mätskala. Efter en medeltida räknelära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
