Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rummet - Rumsuppfattningen grundad på mätningar - Äldsta uppmätningar av världsrummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
RUMMET.
ningsinstitutet sin fulla utformning, så att det dels bestod av det s. k. Museion och dels
av Serapistemplet, Serapeion. Här fanns allt vad en vetenskapsman kunde önska sig,
icke blott böcker utan alla upptänkliga slags observationsmaterial, en botanisk trädgård,
djurgård, astronomiskt observatorium. Även för vetenskapsmännens materiella existens
var rikligt sörjt med bostadsrum och samlingslokaler. Till deras gemensamma måltider
infann sig ofta monarken själv för att underhålla sig med dem om deras arbeten.
Vetenskap hörde till god ton vid detta luxuösa hov, och man har träffande liknat den dåtida
tidsandan vid den, som under 1700-talets »upplysningstid» gjorde sig gällande i Europa.
Äldsta uppmätningar av världsrummet.
Aristarkos mäter upp världsrummet. Vid denna tid möta vi det nya tidsskedets
förste store astronom, Aristarkos från Samos, vilken bl. a. genom sin noggranna
bestämning av sommarsolståndets inträffande år 280 sedermera gav Hipparkos en möjlighet
att med stor noggrannhet bestämma årets längd (se sid. 110). Mest berömd blev Aristarkos
dock genom sina mätningar rörande solens och månens storlek och avstånd. Dessa finnas
ännu bevarade i hans skrift över solens och månens storlek och avstånd. Denna lilla skrift
ingick som en avdelning uti en astronomisk handbok, som av senare tiders astronomer
användes under benämningen »Lilla astronomien» till skillnad från den »Stora
astronomien», varmed de avsågo Ptolemaios’ berömda Almagest (se sid. 123). Den »Lilla
astronomien» var under antiken och även sedermera under medeltiden grundläggande för de
astronomiska studierna och vann därigenom bland orientens folk så pass stor spridning,
att den blivit bevarad till eftervärlden.
De problem, som Aristarkos söker lösa i denna skrift, hade sysselsatt forskarna ända
sedan man fått en klar inblick i förmörkelsernas natur. Anaxagoras var väl den förste,
som uttryckligen formulerade den åsikten, att månens förmörkelser bero på att jorden
skymmer undan solens ljus, och han fördes av denna förklaring till spekulation över
jordskuggans utseende och därifrån vidare till spekulation över solens och jordens inbördes
storlek. Uppenbarligen synes han därvid haft klart för sig, att jordens skugga kunde
tänkas äga väsentligt olika egenskaper, beroende på vem av solen och jorden som
är störst. Är den lysande solen större än jorden, måste kärnskuggan, d. v. s. det
område, inom vilket solen är osynlig, utgöras av ett begränsat område i form av en
cirkulär kon stående på jorden och med spetsen vänd bort från solen. Är jorden däremot
större än solen, bleve skuggan allt större och större, ju längre bort man kommer på andra
sidan jorden, och skuggan bildar den bakom jorden liggande obegränsade fortsättningen
av en cirkulär kon stående på jorden med spetsen på andra sidan om solen. Anaxagoras
trodde på den senare av dessa två möjligheter och ansåg detta bekräftat av att man
stjärnklara nätter kan se ett ljusskimmer omspänna himlavalvet. Detta ljusskimmer, som
grekerna kallade Mjölkvägen, och som vi, med hänsyn till att den är klarast synlig om
vintern, kalla Vintergatan, ansåg Anaxagoras vara det från solen kommande ljus, som
utanför jordens skugga träffar himlavalvet, och som om natten, d. v. s. sett från jordens
skuggsida, bör synas ringformigt omsluta den från solen skymda delen av himlen, där
stjärnornas svaga ljus icke förbleknar inför solljuset. Denna felaktiga åsikt fick så
småningom vika för mera välmotiverade, och hos Aristoteles finner man ett uttalande, som
vittnar om, att man redan mot mitten av 300-talet hade mera tillförlitliga
spekulationer över solens, månens och jordens inbördes storlek och avstånd. Uti sin Meteorologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
