Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rummet - Rumsuppfattningen grundad på mätningar - Hipparkos fördjupar uppfattningen om världsrummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
RUMMET.
Vad som mer än något annat gjort Hipparkos’ namn odödligt, är hans noggranna
undersökningar av solens rörelse i samband med bestämningen av årets längd. Dessa
undersökningar ha i och för sig ett stort intresse, ehuru noggrannare bestämningar blivit
gjorda av babylonierna; men av epokgörande betydelse blevo de, därför att de ledde
Hipparkos till en utomordentligt betydelsefull upptäckt, som ingen veter ligt gjort före
honom, nämligen upptäckten av precessionen, vårdagjämningspunktens långsamma
förflyttning bland djurkretsens stjärnor.
Enligt Almagest behandlade Hipparkos detta märkliga fenomen uti flera skrifter,
och Ptolemaios omnämner särskilt tvenne Om årets längd och Om solstånds- och
dag-jämningspunkternas förflyttning. Den första av dessa skrifter synes vara den tidigare.
Hipparkos bestämmer nämligen i den årets längd genom att jämföra en av Aristarkos
år 280 f. Kr. gjord observation av sommarsolståndets inträffande (jfr sid. 98) med en
av honom själv år 135 gjord liknande observation. I den andra skriften utnyttjar
Hipparkos däremot vid sina beräkningar en av honom sju år senare gjord observation
över sommarsolståndet år 128, och det är därför så gott som säkert, att denna skrift
utkommit senare. Detta konstaterande har ett mycket stort intresse, ty därav framgår,
att Hipparkos redan på grund av sina undersökningar rörande årets längd kom till sin
revolutionerande upptäckt av precessionen.
Ptolemaios är rätt njugg på upplysningar om Hipparkos’ första skrift. Följande
citat återgivande Hipparkos’ egna ord i skriften Om skottdagar och skottmånader har
stort intresse: »Jag har också sammanställt en bok om årets längd, i vilken jag visar, att
solåret, d. v. s. den tid det tar för solen att återkomma från ett solstånd till samma solstånd
eller från en dagjämning till samma dagjämning, omfattar 365 dygn ökat med | dygn
och minskat med ungefär dygn och icke som matematici anse ökat med exakt | dygn.»
Enligt Almagest veta vi, att Hipparkos även bestämt längden på st järnåret, d. v. s. den
tid som det tar för solen att återkomma till samma stjärna, och att detta tidsmått visat
sig vara något större än 365| dygn.
Att denna märkliga brist på överensstämmelse mellan de olika sätten att mäta årets
längd icke helt och hållet berodde på felaktiga observationer insåg Hipparkos efter en
ingående granskning av felkällorna, och det återstod för honom intet annat än att
konstatera, att sommarsolståndspunkten år 280 icke låg på samma ställe i förhållande till
stjärnorna som sommarsolståndspunkten år 128. Under dessa år hade
sommarsolståndspunkten — och således även dagjämningspunkterna och vintersolståndspunkten eftersom
de dela ekliptikan i fyra lika delar — flyttat sig solen till mötes, så att solåret blivit
kortare än stjärnåret.
Denna långsamma förflyttning eller precession uppskattade Hipparkos numeriskt
i sin bok »Om årets längd», och vi ha i Almagest bevarat följande citat av denna
Hipparkos’ värdering: »Ty om på grund av detta solstånds- och dagjämningspunkterna
förskjutits mot de bakom liggande stjärnbilderna minst en hundradels grad, så skulle det
fordras 300 år för att precessionen minst skulle bli 3°.» Enligt denna uppskattning, som
blott ger en undre gräns för värdet, skulle vårdagjämningspunkten jämte de tre övriga
av ekliptikans delningspunkter på hundra år flytta sig 1°, och under förutsättning att
denna rörelse i framtiden fortsätter likformigt, skulle vårdagjämningspunkten efter
36 000 år vandrat ett varv runt bland djurkretsens stjärnbilder åt motsatt håll mot
solens årliga rörelse bland dessa stjärnor.
Allt detta kan ju låta som obetydligheter, vid vilka en praktisk människa icke
behöver fästa den ringaste uppmärksamhet, ty kommer mänskligheten ens att bestå i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
