Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rummet - Rumsuppfattningen grundad på mätningar - Hipparkos fördjupar uppfattningen om världsrummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
RUMMET.
den är så obetydlig, att den ingalunda kunnat vara anledning tillså stora förskjutningar
av vårdagjämningspunkten, som de av Hipparkos observerade.
Babylonierna hade långt före Hipparkos med stor noggrannhet bestämt längden på
såväl st järnåret som solåret men tyckas icke dragit några slutsatser därav rörande
stjärnhimlens förändringar genom precessionen. Detta är ganska märkligt, ty under seklernas
lopp gör sig precessionen tydligt märkbar, icke blott så att de stjärnor, som stå i närheten
av himmelspolen, så småningom flytta sig och ersättas av andra utan även på ett annat,
mera påtagligt sätt, nämligen genom dess inflytande på bestämningen av
tempelbyggnadernas läge i olika väderstreck. Tempelbyggnadernas placering var för de äldsta kultur-
Fig. 76. Vid precessionen beskriver världsaxeln en kon
kring ekliptikans axel.
Fig. 77. Templet vid
Medinet-Habu har byggts om två gånger
för att anpassas till precessionen.
folken en oerhört viktig uppgift. Templens längdaxel riktades alltid mot en astronomiskt
bestämd punkt av horisonten. Vid soltemplen valdes sålunda härtill solens uppgångsställe
vid en bestämd dag, exempelvis vårdagjämning eller sommarsolstånd, och templet var
oftast byggt så, att solstrålarna just den dagen vid gryningen trängde in till den i templets
inre uppställda gudabilden, där den väntande menigheten i undran plötsligen såg den
uppgående solens ljus tränga in i gudens boning och förena sig med hans bild. Även vissa
st järntempel voro inrättade på detta sätt, och med hjälp av starkt lysande stjärnor, som
Sirius och andra, kunde man uppnå samma på religiösa sinnen högeligen verksamma
belysningseffekter.
På grund av precessionen flytta sig emellertid stjärnorna i förhållande till
världsaxeln, och följaktligen flyttar sig även deras uppgångsställe utefter horisonten. Så
småningom förlorade ett sådant st järntempel därför sitt gynnsamma läge i förhållande
till den tillbedda stjärnan, och man nödgades bygga om templet. Vid grävningar i
Egypten har man på flera ställen funnit dylika ombyggda tempel, och den engelske
astronomen Lockyer underkastade dem åren 1891 och 1893 noggranna mätningar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
