Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rummet - Rumsuppfattningen grundad på mätningar - Hipparkos fördjupar uppfattningen om världsrummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METRISK RUMSUPPFATTNING. HIPPARKOS OM VÄRLDSRUMMET. 113
att av de förändrade tempelriktningarna med kännedom om precessionens storlek räkna
ut tiden för deras uppförande. Fig. 77 anger enligt Lockyer ett på detta sätt två gånger
ombyggt tempel vid Medinet-Habu nära Tebe. Mitt under bokstaven A i figuren
befinner sig det äldsta och samtidigt minsta templet med längdaxeln avvikande 38°30’
östligt från sydlinjen. Ungefär 2 500 f. Kr. syntes i denna riktning den klaraste stjärnan
i stjärnbilden Duvan stiga upp över horisonten, och Lockyer menar, att denna stjärna
varit avgörande för templets orientering. Den ovanför A i figuren belägna största
tempelbyggnadens längdriktning gör med sydlinjen vinkeln 53°30’, och i den riktningen steg
ifrågavarande stjärna upp under det 13:e århundradet f. Kr. Det yngsta till höger i
fig. synliga templets längdriktning går i rakt sydostlig riktning och skulle under samma
förutsättning svara mot att templet byggdes på 900-talet f. Kr.
Precessionen, som nu för tiden närmast kan uppfattas som en finess i den
astronomiska vetenskapen, har således för tusentals år sedan varit orsak till att folkhopar
piskats fram till krävande byggnadsarbeten.
Hipparkos uppgör en katalog över stjärnorna. Vi skola nu närmare vidröra det
skäl, som blev avgörande för Hipparkos’ åsikt om att precessionen består uti
stjärnhimlens långsamma vridning kring ekliptikans axel. Detta skäl utvecklade han
närmare uti sin redan omnämnda skrift »Om solstånds- och dagjämningspunkternas
förflyttning».
Det som ledde Hipparkos fram till den i det föregående utvecklade uppfattningen
av precessionens natur var hans ingående studier av stjärnhimlens utseende.
Redan som ung visade sig Hipparkos väl förtrogen med stjärnornas upp- och
nedgång samt inbördes läge på himlen. Därom vittnar hans kommentar till en från
Eudoxus härrörande beskrivning över stjärnbildernas läge och deras upp- och
nedgång. Denna kommentar var icke avfattad i anslutning till Eudoxus’ eget verk
utan gällde en mycket spridd och allmänt omtyckt poetisk omskrivning av detta
verk utfört av den grekiske skalden Aratos omkring år 270 f. Kr. under dennes
vistelse vid det macedoniska hovet. I denna kommentar, som säkerligen är ett
ungdomsarbete, misstänker Hipparkos aldrig ett ögonblick, att stjärnhimlen kunnat se något
annorlunda ut på Eudoxus’ tid än på hans egen. En ny stjärnas plötsliga uppträdande
varslade däremot sedermera om att stjärnhimlen kan undergå förändringar och
föranledde Hipparkos att taga itu med det väldiga arbetet att noga fastslå läget av himlens
starkast lysande stjärnor. Efter sorgfälliga mätningar hade Hipparkos 129 f. Kr.
upprättat den första stj ärnkatalogen, omfattande icke mindre än 1 080 olika
stjärnor, därmed skänkande mänskligheten ett dokument av oskattbart värde. Plinius
säger med rätta härom:
»Denne Hipparkos, som aldrig kan vinna nog berömmelse, eftersom ingen bättre än
han visat, att människan är i släkt med stjärnorna, och att våra själar tillhöra himlen,
iakttog en ny stjärna, som föddes på hans tid, och leddes härav, genom de förändringar
stjärnan undergick, att fråga sig om icke dylikt ofta upprepades och om icke stjärnorna,
som vi anse oföränderliga, äga rörelse. Han begynte då ett företag, inför vilket till och
med en gud kunnat rygga, att för eftervärlden uppräkna stjärnorna och ge dem namn i
de olika konstellationerna; han uppfann instrument för att bestämma vars och ens såväl
läge som storlek, så att man skulle kunna märka icke blott om någon föddes eller
försvann, utan också om några flyttade på sig eller ändrade storlek; sålunda gav han himlen
i arv till var och en som vill mottaga detta arv.»
. 8—250164. Uppfinningarnas bok. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
