Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rummet - Rumsuppfattningen grundad på mätningar - Hipparkos fördjupar uppfattningen om världsrummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
RUMMET.
Babylonierna skulle således även känt s o 1 å r e t s längd med en stor
noggrannhet. Genom att kolumnens 4 värden ihopsummeras, erhålles nämligen solåret till
365.2612 dagar, och detta värde är blott cirka 17 minuter längre än det moderna
värdet, 365.2493. Då man dessutom vet, att babylonierna bestämt stjärnåret
med en ändå större noggrannhet, nämligen blott 4.5 minuter för långt (365.2595 i stället
för 365.2564), kunde man vara frestad att tro, att babylonierna känt till
vårdagjäm-ningspunktens förflyttning, eftersom denna är orsaken till olikheten mellan dessa bägge
år. Något stöd för ett sådant antagande synes ur ännu föreliggande material icke
kunna hämtas, varför äran i detta avseende måste anses tillkomma Hipparkos.
För babylonierna, vilka ägnade stort intresse åt frågan om förmörkelsernas
förutsägelser, var det av stor vikt att noga känna rörelsen hos månen och solen relativt
djurkretsens stjärnbilder, ty det är ju när måne och sol befinna sig på samma eller diametralt
motsatta punkter av himlen som sol- resp, månförmörkelse inträffar. Upptäckten av
årstidernas olikhet visade dem, att solen under hela årets lopp rör sig än fortare och än
långsammare i ekliptikan, och för dem gällde det att dag för dag, ja timme för timme,
kunna ange solens och månens exakta platser. De ha också uppgjort tabeller över
solens och månens olika lägen, tabeller som även för deras astrologiska förutsägelser
ägde stor betydelse.
Enligt vad man har anledning anse, angåvo dessa babyloniska tabeller skillnaden
mellan det verkliga läget och det läge som skulle svarat mot att solen går ett varv runt
med samma hastighet på 365 | dygn, så att tabellernas vägdifferenser således bildade
en motsvarighet till den i vår tid brukliga tabellen över tidsdifferensen mellan sann
soltid och medelsoltid, den s. k. tidsekvationen (se sid. 45). Vid uppgörandet av dessa
tabeller nöjde man sig med några få observerade lägen, och för bestämning av rörelsens
detaljerade förlopp använde babylonierna det antagande, att solens hastighet växer
likformigt från den minsta hastigheten upp till den största för att sedan likformigt avtaga
igen. För ena halva varvet växa vägdifferenserna således proportionellt mot tiden, och
för det andra halva varvet avtaga de proportionellt mot tiden. Från aritmetisk
ståndpunkt är en sådan hypotes om ett likformigt växande och avtagande den enklast
möjliga, och denna aritmetiska hypotes karakteriserar i viss mån babyloniernas
matematiska läggning som övervägande aritmetisk.
Hipparkos’ soltabeller ocli den geometriska teorien för solens ojämna rörelse. Även
Hipparkos uppställde tabeller över solens rörelse, men han använde sig vid deras
beräkning av ett helt annat antagande. Det bör icke förvåna, att denne i grekisk vetenskap väl
bevandrade astronom därvid lät sig ledas av geometriska synpunkter.
Upptäckten av årstidernas olikhet kom därigenom, som vi skola se, att modifiera den
geometriska uppfattningen av solens rörelse och därmed i andra hand uppfattningen av
världsrummets geometriska karaktär.
För de grekiska filosoferna hade det ju stått klart, att den jämna, i cirkelbanor gående
rotationsrörelsen var av himmelskt ursprung och ett uttryck för en överjordisk harmoni.
Planeternas något oregelbundna rörelser med fram- och tillbakagång i märkvärdiga
slingor hade i förstone väckt föreställningar om levande väsen med nyckfulla rörelser,
men även åt dessa rörelser förlänade periodiciteten harmoni, och från och med Platon
sökte man även se dessa rörelser som resultat av den jämna rotationsrörelsen, visserligen
icke av en enda sådan rörelse utan av ett flertal i varandra ingripande, jämna
rotationer. Upptäckten av vårdagjämningspunktens förflyttning medförde inga allvarliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
