Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rummet - Rumsuppfattningen grundad på mätningar - Hipparkos fördjupar uppfattningen om världsrummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METRISK RUMSUPPFATTNING. HIPPARKOS OM VÄRLDSRUMMET.
117
konsekvenser för det dåtida tänkandet, ty genom att förläna fixstjärnesfären en jämn
rotation kring ekliptikans axel kunde detta fenomen inrangeras i den allmänna
åskådningen om att all himmelsk rörelse sker med jämn hastighet utefter cirkelformiga banor.
Något större bekymmer torde däremot oregelbundenheterna i solens årliga rörelse
säkerligen väckt, och Hipparkos nödgades att i platonsk anda finna en förklaring till
dessa oregelbundenheter såsom blott skenbara
yttringar av en rotationsrörelses jämna gång. En
lika enkel som genialisk sådan förklaring
uppställde Hipparkos i form av följande hypotes:
Solen rör s i g m e d konstant
hastighet i en cirkulär bana kring
jorden, men jorden ligger icke i
denna banas centrum, därför
synes solen stundom gå
långsammare, stundom fortare!
Fig. 79 visar tydligt, att denna uppfattning
om solens bana verkligen medför, att solen
skenbart ändrar hastighet i förhållande till
stjärnorna, trots att den i verkligheten tänkes ha den
oförändrad. Hastigheten vid olika tillfällen bedömes ju av längden på de vägar,
som tillryggaläggas på en och samma tid; då det gäller himmelska företeelsers
skenbara hastighet, är måttet på vägen icke den verkligen tillryggalagda vägen utan
den vinkel, varifrån denna väg synes från jorden. För ett i en cirkels plan excentriskt
placerat öga synas emellertid icke lika stora delar av cirkeln likartade (fig. 79).
Fig. 78. Hipparkos’ solbana.
Fig. 79. En cirkels fyra lika
bågar synas olika stora för ett
excentriskt placerat öga.
Fig. 80. Av en cirkels fyra lika
bågar synas de längst bort
belägna mindre än och de närmast
belägna större än kvartcirklar.
Fig. 81. En cirkels olika stora
bågar kunna synas lika stora
vid lämplig placering av ögat.
Delas cirkeln i fyra lika delar genom två delningslinjer, varav den ena går genom
medelpunkten (fig. 80), så komma de längst bort belägna styckena att synas
mindre än kvartcirklar, eftersom synvinkeln till dem är spetsig, och de närmast
belägna synas större än kvartcirklar, eftersom synvinkeln till dem är trubbig.
Om man å andra sidan (fig. 81) från en excentriskt belägen punkt med ett
rätvinkligt kors genom ögat markerar ut fyra skenbart lika delar av cirkelns omkrets,
så komma dessa fyra delar icke att i verkligheten vara lika stora. En punkt,
som med konstant hastighet följer cirkelns omkrets, använder tider proportionella mot
de verkliga vägarna för att gå från delningspunkt till delningspunkt och synes därför i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
