Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rummet - Rumsuppfattningen grundad på mätningar - Hipparkos fördjupar uppfattningen om världsrummet - Växelverkan mellan tid och rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
RUMMET.
Fig. 82. Enligt Hipparkos
sammanfaller ej jordens medelpunkt med
solbanans, varför årstiderna bliva olika
långa.
fig. 81 skenbart röra sig med större hastighet (kortare tid) på de närmaste delarna och
med mindre hastighet på de avlägsna delarna. Eftersom en av delningskorsets linjer
går genom cirkelns medelpunkt i fig. 81, bli delarnas verkliga längder parvis lika, och
således bli de använda tiderna också parvis lika. Ligger delningskorset osymmetriskt
i förhållande till cirkelbanan, bli däremot alla fyra vägarna i verkligheten olika,
fastän de från korsningspunkten synas lika, och de använda tiderna bli ävenledes olika.
Förskjutes korsningspunkten mer eller mindre långt bort från cirkelbanans centrum, blir
olikheten mellan de. använda tiderna också mer eller mindre utpräglad.
Ekliptikans indelning i fyra lika delar genom de punkter, som svara mot
dagjäm-ningarna och solstånden, är enligt Hipparkos’ hypotes endast en dylik skenbart lika
indelning i förhållande till ett genom den jordiska observatorns öga lagt rätvinkligt kors,
och man kan, genom att i en lämplig riktning och på ett lämpligt avstånd placera
medelpunkten till en cirkulär bana, anse, att solen i verkligheten följer denna bana med
konstant hastighet. Eftersom de mot de fyra årstiderna
svarande tidsavsnitten alla äro olika, måste det till dem
svarande delningskorset ligga osymmetriskt i
förhållande till den linje, som sammanbinder jordens
medelpunkt med solbanans medelpunkt. Denna linje, vilken
med hänsyn till att solbanans rundning kring densamma
är symmetrisk kallas absidlinje (av grek, apsis,
rundning), skär solbanan i dess längst bort från jorden
belägna punkt, apogeum (av apo, bort, och ge, jord),
ävensom i dess närmast jorden belägna punkt, perigeum
(av grek, peri, omkring, och ge, jord).
Hipparkos nöjde sig icke med att blott helt löst
formulera sin hypotes, utan han sökte också i siffror
fastslå solbanans läge. Detta låter sig faktiskt göra med
kännedom om att delningskorset, vars linjer peka mot
bestämda punkter i djurkretsen, skall dela solens cirkelbana i fyra delar, som förhålla
sig som årstidernas längder, d. v. s. som talen 944, 92^, 88|, 90g. Ä id beräkningarna
synes Hipparkos hava använt sig av trigonometriska tabeller, och han kom till det
resultatet, att absidlinjen med den till vårdagjämningspunkten gående linjen bildar en
vinkel om 65° 30’ (se fig. 82), så att apogeum, solbanans längst bort belägna punkt, synes
ligga i djurkretsen 65° 30’ västligt bortom vårdagjämningspunkten. Räkningarna ledde
honom också till det resultatet, att avståndet mellan solbanans medelpunkt och
jordens medelpunkt utgör ^g av solbanans diameter. Detta förhållande utgör ett (med
bandiametern som längdenhet uppmätt) mått på den excentriskt belägna jordens
avstånd från solbanans centrum och benämnes därför excentridteten.
Växelverkan mellan tid och rum.
Tid och rum. Det var icke blott uppfattningen om ordningen ute i världsrummet,
som genom dessa upptäckter blev modifierad, även uppfattningen om tiden måste
korrigeras; soltid och stjärntid visa sig ju vara två fullständigt olika begrepp. När solen
middag efter middag kulminerar, markerar den icke samma tidsavsnitt eller låt oss kalla
det tidsskala, som när en av fixstjärnorna dygn efter dygn kulminerar. Olikheten beror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
