Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rummet - Rumsuppfattningen grundad på mätningar - Växelverkan mellan tid och rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METRISK RUMSUPPFATTNING. VÄXELVERKAN MELLAN TID OCH RUM.
119
icke bara därpå, att solen under årets lopp går runt bland stjärnorna ètt varv i motsatt led
mot stjärnornas dagliga rotation relativt jorden, vilket ju medför, att antalet soldygn på
året blir ett mindre än antalet st järndygn, utan soldygnen draga sig efter stjärndygnen på
ett ojämnt sätt; soldygnens tidsskala blir olikformig. Skedde soldygnens
fördröjning jämnt under hela årets lopp, så skulle man med en korrigering av 3’ 56"
(jfr sid. 13) kunna övergå från stjärndygn till soldygn. Men solen kryper på ett
olikformigt sätt fram bland stjärnorna, och därför blir det sanna soldygnet något helt annat
än det s. k. medelsoldygn man erhåller genom att korrigera stjärndygnet med 3’ 56".
Det var detta faktum, som låg till grund för den tidsutjämning eller tidsekvation, som
Huygens sedermera införde (se sid. 45) för att genom observation av sann middag, då
solen står rakt i söder, komma fram till den borgerliga tidräkningens medelsolsmiddag.
I detta sammanhang förtjänar påpekas, att människan icke äger någon möjlighet
att jämföra tidmått med varandra annat än för samtidiga mätningar. Ett dygn
i dag kan icke direkt jämföras med ett dygn i morgon lika litet som en längdsträcka
i Stockholm kan jämföras med en längdsträcka i Malmö. Indirekt kan man göra
jämförelser med ett standardmått, och om detta standardmått får man antaga, att det är
oföränderligt vid jämförelsen. En metersticka får således antagas ha samma längd i
Stockholm som i Malmö, ehuru vi faktiskt icke veta något därom; tvärtom är det inte
för tanken omöjligt, att meterstickan liksom vi själva och andra föremål exempelvis
för en utanför jorden befintlig betraktare synas krympa ihop till det halva under
förflyttningen till Malmö, och att föremålen synas återtaga sin ursprungliga längd, när
de återföras till Stockholm. Skulle en förflyttning kunna tänkas medföra en dylik
förändring, har detta emellertid för längd mätningen ingen betydelse, så länge denna
förändring drabbar alla kroppar och således icke av oss kan iakttagas.1 Från
vetenskaplig ståndpunkt är det därför rent nonsens att krångla till uppfattningen med dylika
okontrollerbara hypoteser, därest icke andra tungt vägande skäl tala för en sådan
hypotes. Den enklaste, fullt tillfredsställande hypotesen är den enda berättigade (jfr sid.
88) och bör icke övergivas, förrän vi därigenom blir i stånd att vidga gränserna för
vårt vetande.
På samma sätt är, vad tiden beträffar, den enklaste hypotesen den att anse alla dygn
lika, ehuru de aldrig kunna direkt jämföras. Det är faktiskt en sådan hypotes, som
ligger till grund för Hipparkos’ iakttagelser. För Hipparkos, liksom sedermera för alla
astronomer, har det legat närmast till hands att antaga alla stjärndygn lika. Därmed
erhålles en bestämd fortlöpande tidsskala, och relativt denna tidsskala är det som
soldygnen visa variationer, så att soldygnens tidsskala blir olikformig. Skulle man däremot
ställa sig på den ståndpunkten att anse alla soldygnen lika, finge man soldygnens tidsskala
likformig, och relativt denna bleve st järndygnens tidsskala olikformig. Från ren
tidssynpunkt är den ena ståndpunkten likaså god som den andra. Ja, likformigheten hos
soldygnens tidsskala är den hypotes, som faktiskt ligger tidsbestämningarnas praktiska
utförande närmast, åtminstone när tidsbestämningen, så som i allmänhet är fallet, sker
om dagen med hjälp av solens meridianpassage. Att man icke dess mindre givit
stjärn-dygnens tidsskala företräde genom att anse denna likformig har icke med
tidsuppfattningen att göra utan med rumsuppfattningen! Det är enklare art iakttaga och beskriva
himlakropparnas rörelser relativt fixstjärnehimlen än tvärt om; det är därför också enklare
och mera rationellt att låta den skenbart fasta och oföränderliga stjärnhimlen stå stilla
1 Temperaturens inflytande är en sak vid sidan härav, som man däremot har anledning taga
hänsyn tiU.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
