Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rummet - Rumsuppfattningen grundad på mätningar - Den geocentriska världsbildens utformning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METRISK RUMSUPPFATTNING. DEN GEOCENTRISKA VÄRLDSBILDEN. 125
och utgöra därför artificiella hjälpmedel för att hålla ihop bilden. När härtill kommer,
att de mot en viss planetrörelse svarande olika cirkelrörelsernas antal med tiden
alltmer måste ökas, för att rörelsen skulle kunna stämma med de alltmer skärpta
observationerna, kan man förstå, hurusom på 1200-talet Alfons X av Kastilien, när några
astronomer för honom närmare utlade planetrörelsen, kunde utbrista, att om Gud hade
frågat honom till råds, skulle han ordnat himlakropparnas rörelser på ett enklare sätt.
Ptolemaios själv var fullt medveten om sitt systems svaghet i fysikaliskt hänseende,
och han säger själv, att det är lättare att tänka sig planeterna utföra dessa rörelser än
att förstå dem. Att man genom antagandet av en rörlig jord enklare kan beskriva
himmelens fenomen erkänner han öppet, men han ryggar tillbaka för en dylik uppfattnings
förmenta dynamiska konsekvenser (se sid. 131). Därmed har Ptolemaios själv angivit,
att hans system från matematisk ståndpunkt sett är lättare att acceptera än från
fysikalisk. Att beskriva rörelsen såsom sammansatt av några få likformiga cirkelrörelser
är nämligen mera matematiskt överskådligt än att följa rörelsen i hela dess skiftande
lopp, särskilt då det gäller sådana planeter, som under sin rörelse på himlen gå i slingor
fram och tillbaka, och denna beskrivning ger èn möjlighet att på ett enkelt matematiskt
sätt förutberäkna rörelserna och sammanställa ett slags tidtabeller över himlavalvets
kommande tilldragelser. Till detta ändamål använder den moderna astronomen i grund
och botten en fullständigt analog uppdelning av himlakropparnas rörelser. I
matematiskt hänseende får Ptolemaios därför betraktas som en högst betydande föregångsman.
Vi skola längre fram se, att varje likformig cirkelrörelse kan tänkas sammansatt av tvenne
rätliniga s. k. harmoniska rörelser, och Ptolemaios’ matematiska hjälpmedel vid
beskrivandet av planetrörelsen skulle således kunna anses utgöras av en dubbel serie
harmoniska rörelser. Tyvärr är cirkelrörelsen resultatet av två mera speciella harmoniska
rörelser (jfr sid. 386), och därför blev hans matematiska behandling aldrig
fullkomlig. Den moderna astronomen använder sig däremot av serier av mera allmänna
harmoniska rörelser och har därför i sin matematiska beskrivning av planetrörelsen kommit
till ett noggrannare resultat än Ptolemaios.
Astronomien under den tidigare medeltiden. Ptolemaios är den alexandrinska skolans
sista store astronom. Romarnas ringaktning för naturvetenskaperna hade avlöst
ptole-méernas upplysta intresse, så att under de följande seklerna föredrog aristokratien
militäryrket, vältaligheten och de juridiska spetsfundigheterna framför utövandet av besvärliga
vetenskaper. Härtill sällade sig en annan ogynnsam omständighet, som till slut gjorde,
att hela den vetenskapliga kultur, som Alexandria representerade, blev helt fördriven från
denna stad, som i så många århundraden representerat sammansmältningen av
österländsk och grekisk kultur. I det romerska riket hade en ny andlig strömning dykt upp
och så småningom vuxit sig stark — kristendomen. Denna nya religions anhängare, som
huvudsakligen rekryterades från de lägsta folklagren, voro fientligt sinnade mot all
naturvetenskap, icke minst därför att den förvaltats av de hedniska ländernas
prästadömen, och när makten väl kommit i deras händer, fick vetenskapens anhängare övertaga
det martyrskap, som de kristna själva tidigare utsatts för. Biskop Kyrillos i
Alexandria nöjde sig icke med att (415 e. Kr.) uppvigla pöbeln mot den märkliga kvinnliga
fysikern Hypatia, som på det grymmaste dödades, utan ptoleméernas storartade bibliotek
blev av hans fanatiska munkar fullständigt uppbränt.
Alexandrias oerhörda skatter av handskrifter hade redan brandskattats av Julius
Cæsar, men nu var kronan på verket satt och naturvetenskaperna av européerna drivna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
