Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rummet - Rumsuppfattningen grundad på mätningar - Den heliocentriska världsbildens genombrott - Metersystemet och moderna längdmätningsmetoder - Skalor och enheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
RUMMET.
måste medföra en rubbning av de övriga. Årtusendens forskningar hade så småningom
modifierat begreppen tid och rum; nu var tiden kommen att klargöra föreställningarna
om materians och kraftens ställning i världsbilden. Astronomien, modervetenskapen,
hade samlat ett rikt arv åt sina ättlingar kemien och fysiken.
i
METERSYSTEMET OCH MODERNA LÄNGDMÄTNINGSMETODER.
Alla rumsformer kunna karakteriseras med hjälp av längd- och vinkelmått. Det
veta vi åtminstone vara fallet för de inom geometrien behandlade rumsformer, som
vi tidigare haft anledning syssla med, och vi kunna inse detta påståendes
allmängiltighet, om vi betänka, att all den formgivning man inom verkstadsindustrien sysslar
med utgår från arbetsritningar uppgjorda på en plan yta, där man med en passare tager
ut alla längdmått och med en gradskiva alla vinkelmått. Denna numera av varje
verkstadsarbetare så kända metod att på en plan yta (ett ritpapper) återge rumsformerna
genom en vertikal och en horisontal projektion härrör från den geniale franske
matematikern Gaspard Monge (1746—1818), vilken på ett strängt vetenskapligt sätt
utarbetade metoden i sitt stora arbete Géometrie descriptive. Tyskarna försökte
visserligen i nationell självhävdelse emot mitten av förra århundradet ersätta
horisontal-och vertikalprojektionerna med en enda sned projektion, det s. k. parallellperspektivet,
men eftersom man i en sådan projektion icke kan uppmäta de mot projektionsplanet
vinkelräta måtten, har metoden utanför akademiska kretsar aldrig kunnat tagas på allvar.
Behärskandet av rummets former vilar således ytterst på längd- och vinkelmätning,
och eftersom vi tidigare utförligt behandlat vinkelmätningen, återstår det för oss att
även ägna vår uppmärksamhet åt längdmätningen. Vi ha redan tidigare (sid. 69) sett,
hur längdmätningen i äldsta tider i princip uppfanns, och att den baseras på användning
dels av ändmått och dels av streckmått. Vi skola nu ingå på detaljer rörande dessa
måtts rationella framställning, kontrollering och användning.
Skalor och enheter.
Olika geometriska skalor. Genom införandet av streckmått blev det fördelaktigt
att låta de små måtten gå ett jämnt antal gånger upp i de större, och därvid tyckes man
nästan överallt låtit en tum gå jämnt 12 gånger upp i en fot och en fot 2 gånger i en
aln. Även mindre underavdelningar infördes genom upprepad uppdelning av en tum,
och även här gjorde sig tolvdelningen gällande, så att en tum uppdelades i 12 linjer
(användas än som mått på lampglasdiametrar), vardera om 12 delar, vilka senare i olika
länder benämndes olika. Ett dylikt delningssystem byggt på 12-talet kallas för ett
duodecimalsystem. (Rörande det duodecimala systemets uppkomst hänvisas till sid. 31
och sid. 137.) Även andra system kommo undantagsvis till användning; exempelvis
förekom en tvådelning hos greker och romare och kvarlever än inom trävaruhandelns
och verkstadsindustriens engelska mått. Man talar nämligen om halvtum (4"),
kvarttum Q"), åttondels- och sextondels tum (|" och ^") m. fl. Ett dylikt
tvådelnings-system eller dyadsystem motsvarar den enklaste delningsproceduren, halveringen, och dess
införande ligger synnerligen nära till hands, medan duodecimalsystemet ligger betydligt
djupare. I babyloniernas sexagesimala, d. v. s. på 60-delning baserade cirkelskala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
