Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materians former och förvandlingar - Kemien som praktisk vetenskap under antiken och medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIANS FÖRVANDLINGAR. KEMIEN SOM PRAKTISK VETENSKAP.
183
Saltsyran erhöll man under den senare medeltiden som destillationsprodukt vid
upphettning av koksalt och järnvitriol. Genom att upplösa »armeniskt salt» (nu för
tiden kallat salmiak) i salpetersyra erhöll Geber en blandning av saltsyra och
salpetersyra. Denna blandning, som även kan erhållas direkt ur de bägge syrorna, har
utomordentligt starkt frätande egenskaper, särskilt om blandningen sker i proportionen av
4 å 6 delar koncentrerad saltsyra med en del salpetersyra. Icke blott silver utan även
metallernas konung guldet löses i denna vätska, som därför fått namnet kungsvatten.
Syntes och analys. En annan upptäckt som gjordes under medeltiden var, att man
med hjälp av metaller kunde framställa en del mineral, vilka dittills blott erhållits direkt
från mineralvärlden. Sålunda kunde man, sedan man löst järn i svavelsyra, ur lösningen
framkristallisera järnvitriol. Genom att upphetta kvicksilver tillsammans med svavel fick
man cinnober. Dessa procedurer, som med modern benämning kunna uppfattas som
synteser (av grek, syntesis, sammansättning), visade, att människan ägde i sin makt att låta
de kemiska förvandlingarna gå i en bestämd riktning. De ämnen, som tidigare påträffats
i naturen (exempelvis cinnober), och som använts till framställning av metaller (i detta
fall kvicksilver), kunde återigen vinnas tillbaka med hjälp av samma metall. Den fulla
räckvidden av denna upptäckt insåg man naturligtvis icke på detta tidiga stadium, men
man började förstå, att de kemiska förvandlingarna, trots att de givna ingredienserna
lämna från sig själva högst avvikande produkter, dock äro av sådan art, att
ingredienserna icke helt försvunnit utan stå att med lämpliga medel återvinna. Därmed
förbereddes en ny och fördjupad uppfattning av materian och de kemiska processerna,
framför allt en fördjupad uppfattning av atombegreppet.
Hos grekerna hade atombegreppet, som vi redan sett, uppställts på rent spekulativ
väg utan annat verkligt underlag än det faktum, att materian låter sig uppdelas i allt
mindre smådelar, vilka hos »vatten», »eld» och »luft» visa stor rörlighet, en rörlighet som
även fasta kroppar visa, när de under eldens inverkan smälta. Genom de medeltida
upptäckterna förbereddes ett helt annat atombegrepp. Ja, man skulle nästan kunna
säga, att medan grekernas tankar mest rörde sig om vad vi numera kalla molekyler,
materians minsta sj älvständiga smådelar, så visade de medeltida kemisternas
erfarenheter hän emot atomerna, de ännu mindre osj älvständiga smådelar, varav
molekylerna utgöra kombinationer. Cinnoberns minsta delar hade genom upphettning
utan lufttillträde bildats genom kombination eller s. k. kemisk förening av svavlets och
kvicksilvrets minsta delar. Svavlets liksom kvicksilvrets karakteristiska egenskaper
ha härvid fullständigt försvunnit; cinnobern, även om den pulveriseras aldrig så fint, är röd
heltigenom, och det finnes ingen anledning att vänta sig, att de minsta smådelar, man
genom mekanisk delning skulle kunna tänkas komma fram till, cinnobermolekylerna,
skulle vara annorlunda. Upphettar man cinnobern däremot i luften, falla molekylernas
smådelar sönder och bilda nya kombinationer, föreningen upplöses, syntesen förvandlas
till analys (av grek, analysis, sönderdelning), och man får tillbaka beståndsdelarna igen;
svavlet förbrinner med sin egendomliga stickande lukt, och kvicksilvret kväller fram i
droppar med sin karakteristiska silverglans.
Uti de Geberska latinska skrifterna utvecklas en teori över de kemiska processerna,
vilka tänkas förlöpa analogt med nu behandlade specialfall. Varje process tänkes styrd
av en metallisk princip och en ometallisk princip. Den förra kallade Geber kvicksilver
och den senare svavel, men dessa termer tagas i en mera allmän bemärkelse i analogi
med nyssnämnda speciella fall, där vanligt svavel och kvicksilver spela in. Den metalliska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
