Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materians former och förvandlingar - Grunden lägges till den moderna kemiska vetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIANS FÖRVANDLINGAR. DEN MODERNA KEMISKA VETENSKAPEN.
191
Fig. 139. Antoine Laurent Lavoisier.
Leeds, död 1804), var däremot själv under hela sitt liv en ivrig förkämpe för
flogiston-läran. Så var även den geniale skotten Henry Cavendish (1731—1810), vilken i stor
tillbakadragenhet ägnade sitt liv åt fysikaliska och kemiska forskningar. Märkligast
bland Cavendish’s kemiska arbeten torde det vara, där han visar, att vatten erhålles
genom att jörena syrgas med vätgas. Ödet ville, att just detta arbete blev det starkaste
vapnet i händerna på flogistonteoriens
motståndare. Viktig är också hans upptäckt, att luften
utgör en i ständigt samma
proportion förekommande blandning av två gaser,
syre och kväve, och att dessa bägge tillsammans
kunna ge upphov till salpetersyra. Detta sista
faktum har ju framför allt i våra dagar kommit
till en utomordentligt viktig användning, i det
att man direkt ur luften framställer det för
jord-biuket så viktiga gödselmedlet salpeter, vilket
förut huvudsakligen måst hämtas från Chile, där
det förekommer i naturen (Chilesalpeter). Den
tyske kemisten Andreas Sigismund Marggraf
(1709—1782) utförde under detta skede en del
betydelsefulla undersökningar, av vilka särskilt
den som ledde till upptäckten av rörsocker i
vitbetan gjort hans namn berömt. Tack vare denna
viktiga upptäckt kunde sedermera Napoleon
genom att uppmuntra en betsockerindustri göra sig oberoende av den blockad
engelsmännen riktat emot honom i avsikt att beröva fransmännen bl. a. detta viktiga
näringsmedel. Betsockerindustrien har sedermera kommit att spela en synnerligen viktig roll i
de europeiska ländernas hushållning.
Svenska kemister utarbeta blåsrörsanalysen. Under detta brytningsskede kommo
även svenska kemister att göra en insats, som skulle rikta Europas blickar mot vårt land.
Tack vare vår bergshanterings uppblomstring efter karolinkrigens svåra år, började
intresset för mineralens egenskaper att bli synnerligen livaktigt. Redan Linné (1707—1778) hade
försökt sig på en klassifikation av mineralrikets olika ämnen uti sin Pluto svecicus (svensk
mineralogi), och hans idéer utvecklades vidare i Wallerius’ Mineralogi. Emellertid
voro dessa klassifikationer byggda på alltför ytliga kännetecken, såsom färg, struktur,
form o. s. v., för att på ett rationellt sätt tillåta en fördjupning av den mineralogiska
kunskapen. En verklig epok bildar därför det märkliga arbete Försök till mineralogie
eller Mineralrikets uppställning, som bergmästaren Axel Fredrik Cronstedt utgav
anonymt år 1758, ty där lägges med kemiens hjälp grunden till den moderna mineralogiens
och geognosiens (bergartslära) vetenskaper. Impulsen till detta märkliga arbete, som i
översättningar spriddes till Tyskland, Frankrike och England, synes Cronstedt ha fått
genom studiet av en del koboltmineral, koboltglans, linnéit och speiskobolt, som i yttre
avseende äro varandra ganska lika, men som i kemiskt avseende äro fullständigt
olikartade. Koboltmetallen, vilken lämnar en oxid, som genom sammansmältning med
glas-flusser ger en vacker blå färg (koboltblått), hade 1735 upptäckts av bergsrådet Georg
Brandt och i Sverige blivit föremål för stort intresse. Försök att i Hälsingland utvinna
kobolt och vismut hade emellertid misslyckats; man fick icke, som man hade anledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
