Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materians former och förvandlingar - Grunden lägges till den moderna kemiska vetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
MATERIAN.
Brunstenen visade sig vara en oxid av metallen mangan, en metall som i mycket
påminner om tackjärn, ehuru den ej har magnetiska egenskaper. Denna metall kommer
numera till rätt stor användning i legeringar med järn och lämnar då ett synnerligen
slitstarkt material, manganjärn; ingår mangan i stor mängd benämnes legeringen
ferro-mangan och spelar en stor roll vid nutida bessemer- och martinmetoder för järnets
beredning. Att denna metall måste vara en helt annan än de då kända, framhöll Bergman
med stor kraft, och Bergmans och Scheeles gemensamme vän Gahn lyckades framställa
metallen i gedigen form.
Barytj ordens metall, barium, har först långt senare blivit framställd; den är nära
släkt med den i vår tid så ryktbara metallen radium, och det är ur bariumsalter detta
metallernas under blivit framställt.
En upptäckt av stort teoretiskt värde, som Scheele gjorde i samband med
brunstensundersökningarna, var, att en och samma metall kan bilda
olika slags oxider. Scheele själv var ju fångad av den flogistiska hypotesen,
så att denna upptäckt icke av honom uttrycktes på modernt sätt, men omredigerad
i modern anda har den fått stor teoretisk betydelse såsom grundläggande för senare
tiders valenslära (jfr sid. 290).
Även en del andra av de upptäckter, som Scheele gjorde, ha visat sig äga mycket stor
betydelse. Han kan på mycket goda grunder sägas vara fotokemiens grundläggare och
således pionjär på fotografiens område. Visserligen hade redan före honom Boyle
upptäckt, att klorsilver, den vita, ostlika fällning, som uppstår, om man i en vattenlösning
av silvernitrat (lapis, helvetessten) häller saltsyra, med tiden svartnar, men Boyle trodde,
att detta berodde på luftens inflytande. Scheele däremot gjorde en systematisk
undersökning över detta svärtningsfenomen och upptäckte, att det var ljusets inverkan, som
helt och hållet var avgörande för fenomenet. Berömt är det fundamentala försök han
därvid utförde och som bestod däri, att han övermålade ett vitt papper med klorsilver
och utsatte detta för det genom ett glasprisma i regnbågens färger brutna ljuset, varvid
det visade sig, att det röda, gula, gröna och blåa ljuset icke utövade något inflytande
på klorsilvret, medan svärtningen däremot uppträdde i de delar av papperet, som
belysts av det violetta ljuset. Uppenbarligen är Scheeles klorsilverbestrukna papper
urtypen till det moderna fotografiska kopiepapperet.
Före Scheeles och Bergmans tid hade man noga åtskilt mineralrikets, växtrikets
och djurrikets olika ämnen och menat, att mellan dessa tre huvudgrupper funnos så
djupa olikheter, att ämnen ur den ena gruppen omöjligt skulle kunna förvandlas till
ämnen ur någon av de bägge andra. Bergman, stödd på Scheeles erfarenheter, sökte
emellertid göra gällande, att denna tredelning är obefogad, och att växt- och djurrikenas
ämnen bilda ett sammanhängande helt, de organiska ämnena. Något systematiskt
studium av de organiska ämnena hade dock ingen företagit, men tack vare Scheele lades
grunden till en organisk kemi (de organiska ämnenas kemi), och denna vetenskapsgren
har sedermera utvecklats i lika hög grad som den oorganiska kemien (mineralämnenas
kemi). Utvecklingen har icke blott visat, att Bergman hade rätt, utan alla skrankor mellan
ämnena ha nedrivits, sedan man i vår tid först och främst lyckats visa, att alla ämnen
äro sammansatta av ett visst antal gemensamma grundämnen, och därnäst varit i stånd
att av mineralrikets ämnen framställa flera av de inom den organiska kemien
förekommande ämnena.
En hel mängd organiska syror lyckades Scheele isolera ur organiska substanser,
och med dessa syror laborerade han precis som med mineralsyrorna (svavel-, salpeter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
