Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kraften - Kraftens förskjutande verkan - Problemet om kroppars jämvikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
KRAFTEN.
berömda »Principia» (se sid. 426), ocb där fick jämviktsvillkoret en helt annan formulering
än hos Varignon, om ock grundtanken i stort sett var densamma. I stället för det
hindrande stödet kunde Newton tack vare sin lag om likhet mellan verkan och återverkan
(se sid. 304) insätta en kraft lika stor och motsatt riktad mot det av krafterna alstrade
trycket mot stödet. Inför man dylika tryckkrafter (jämför sid. 305) och bildar samtliga
krafters polygon, så blir denna följaktligen sluten, och därför får man som
grundbetingelse för en kropps jämvikt följande sats:
För att en stel kropp skall befinna sig i jämvikt, skall
man erhålla en sluten kraftpolygon av alla de krafter som
angripa kroppen, när den tänkes fullständigt isolerad.
Fig. 252. En figur ur Stevins Spartostatica visande att han förstod att vid en tågpolygon upplösa
kraftverkningarna.
Därmed är jämvikten dock icke tryggad; villkoret är nödvändigt som uttryck för
att krafterna icke utöva någon förskjutande verkan, men ej tillfyllest att utesluta en
vridande verkan; vi ha nämligen icke klargjort vilken betydelse det kan ha, om flera krafter
ha olika angreppspunkt. Den frågan skola vi belysa i nästa kapitel.
Krafters upplösning. Liksom man med hjälp av Stevins triangel kan sammansätta
tvenne givna krafter till en enda, deras resultant, så kan man omvänt upplösa en given
kraft genom att ersätta den med två andra som ha denna till resultant; dessa bägge
krafter sägas vara den givnas komposanter. Resultantbildningen till två givna krafter
kan blott ske på ett enda sätt, men två komposanter till en given kraft kan man erhålla
på en mängd olika sätt, och vanligtvis föreskriver man de två riktningar, utefter vilka
komposanterna skola vara riktade.
Antag AB (fig. 251) vara en given kraft; antag vidare att AÄ och AA" äro de givna
riktningarna. Då behöver man blott från B draga två linjer BC och BD parallella med
dessa riktningslinjer för att erhålla längderna AC och AD på de sökta komposanterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
