Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kraften - Kraftens vridande verkan - Hävstångslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 KRAFTEN.
Aristoteles nöjde sig emellertid icke med att rätt och slätt ange det matematiska
sammanhanget mellan tyngderna och hävarmarna. Han ville tränga in till frågans kärna
och veta orsaken till denna lags giltighet, han ville veta varför hävstången
kan äga så underbart kraftbesparande egenskaper. Detta betyder i själva verket att
han ville se hävstångslagen som följd av någon annan enklare och mera påtaglig yttring
av naturens ordning.
»Underbart», säger han, »synes det som förlöper efter naturens ordning, men där
orsaken icke uppenbarar sig . . . Så är fallet, när det mindre överväldigar det större,
ringa vikter tunga laster, och för övrigt alla problem som vi kalla mekaniska . . . Till
överraskningar av detta slag höra de som röra hävstången. Ty orimligt synes det, att en
stor last sättes i gång medelst en liten kraft genom förbindelse med denna större last. Den
som utan en hävstång ej förmår röra en last sätter den lätt i rörelse genom att tillfoga
en hävstång. Orsaken till allt detta ligger på ett helt naturligt sätt i cirkelns väsen: ty
intet orimligt ligger i att det ur det underbara framkommer något underbart. Men en
sammansättning av motsatta egenskaper till ett är det underbaraste. Cirkeln är
emellertid just på så sätt sammansatt. Den alstras av något rörligt och av något som förbliver
i sin ort.»
Utan kännedom om den andliga miljö ur vilken detta yttrande framsprungit kan
man icke tillfullo uppskatta detsamma. För moderna öron kan det hela rent av låta
ganska besynnerligt, och det finns även moderna naturvetenskapliga kommentatorer
till detta uttalande, som finna det mera vara en lek med ord än ett allvarligt försök till
ett vetenskapligt inträngande i frågan. Betänker man dock att Aristoteles till lärare
haft Platon, för vilken cirkelrörelsen stått som ett gudomligt uttryck för världsordningen,
och att således Aristoteles själv säkerligen i cirkelrörelsen sett den naturligaste och mest
självfallna av alla rörelser, så får ovanstående uttalande en betydligt djupare innebörd.
Utan att förfara godtyckligt skulle man med hänsyn härtill kunna något modifiera
Aristoteles’ ordalag, så att de bättre stämma med nutida uttryckssätt:
Hävstångens verkan grundar sig på vridningsrörelse, cirkulär rörelse, och hävstångens
överraskande egenskaper äro därför en följd av cirkelrörelsens märkliga egenskaper.
Formulerad på detta sätt och sedd mot bakgrunden av vad vi här nedan ha att
tillägga blir Aristoteles’ åsikt om orsaken till hävstångens egenskaper inte mindre
vetenskaplig än mången modern vetenskaplig åsikt. Som ett exempel kunna vi taga en av
den moderna optikens läror om orsaken till ljusets många överraskande egenskaper.
Man säger nämligen nu för tiden bl. a. att ljusets egenskaper äro en följd därav att
ljuset är en vågrörelse, och med denna förklaring känner sig mången fullt tillfredsställd,
förmenande att därigenom ljusets »verkliga natur» avslöjats.
Aristoteles nöjde sig icke med denna mera allmänt hållna häntydan till
sammanhanget mellan vridningsrörelsen och hävstången, han söker även ge besked om det
kvantitativa sambandet om orsaken till att krafter och hävarmar äro omvänt proportionella.
Då Aristoteles i vårt nyss citerade yttrande formulerar detta kvantitativa samband
tillägger han:
»Orsaken härtill är den som vi redan omnämnt: den längsta armen beskriver den
största cirkeln. Använder man därför samma (vridande) förmåga kommer drivkraften
att beskriva en större krets ju mer avlägsen den är från stödpunkten.»
I stället för att tänka på hävarmarnas längd tänker Aristoteles på hur rörelsen
förlöper, och därvid riktas hans uppmärksamhet mot det faktum, att den tunga lasten
vid vridningen blott flyttas utefter en mycket liten vägsträcka, medan däremot den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
