Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kraften - Den likformiga rörelsens kraftyttringar - Energi och energiomsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
KRAFTEN.
utbrister han: »Åh, Ni grubblare över perpetuum mobile, hur många fåfänga förslag
av liknande art ha Ni inte skapat! Gå och sälla Eder till guldmakarna!»
Hoppfulla uppfinnare ha dock icke låtit sig avskräckas av kloka mäns bättre
insikter, utan ända in i våra dagar sökt att finna en lösning. Införandet av ångmaskinen
och därmed följande större förtrogenhet med bedömandet av maskiners
prestationsförmåga har dock så småningom verkat hämmande på lusten att göra maskiner som
gå av sig självt. I stället har man fått rikta uppmärksamheten på den ekonomiskt
viktiga frågan om konstruktion av verkligt bränslebesparande maskiner. Först sedan
sambandet mellan värmealstring och mekaniskt arbete blev klarlagt fick man ett fast
grepp om denna fråga, huvudsakligen tack vare den
geniale fransmannen Sadi Carnot, vilken på 1820-talet
utförde en del epokgörande undersökningar.
Verkningsgrad. Till att karakterisera en maskins
förmåga att förmedla en kraftverkan för övervinnande
av lastens motstånd införde Carnot i sina
undersökningar ett mycket viktigt begrepp: verkningsgrad. Från
den rent mekaniska ståndpunkt vi här intaga kan man
helt enkelt säga, att en maskins verkningsgrad är det tal
som erhålles, om man dividerar lastens effekt med
dragkraftens effekt eller, vilket är detsamma: verkningsgraden
är kvoten mellan den nyttiga och den tillförda effekten.
Eftersom den av dragkraften utvecklade effekten vid
alla praktiskt användbara maskiner är större än den som
nyttig tillgodogjorda effekten, är således
verkningsgraden ett tal mindre än ett: ofta mätes den i procent
och är således mindre än 100 %. Vid en fullkomligt
ideal maskin vore verkningsgraden däremot exakt 100 %.
Ur definitionen på verkningsgrad framgår, att man kan
beräkna den effekt som behöver tillföras en maskin
genom att dividera den önskade nyttiga effekten med
verkningsgraden.
Det betydelsefulla med införandet av verkningsgraden ligger däri, att den kan göras
till föremål för systematisk beräkning, och att denna beräkning kan fotas på några enkla,
en gång för alla gjorda praktiska mätningar. Härvid är av stor betydelse att, så snart
man känner verkningsgraden för de s. k. enklare maskinerna (lutande plan, hävstång,
skruv, block, kugghjul m. fl.), så kan man lätt beräkna den för en av dylika
sammansatt maskin. Detta vilja vi belysa med följande exempel.
Antag att man vet att vid en kugghjulsutväxling bestående av två kugghjul
verkningsgraden är 80 %. Då betyder detta, att om en drivkraft sätter det ena kugghjulets
axel i rotation, så kan man använda det andra kugghjulets axel som drivaxel, och
därvid utgör den effekt som uttages från drivaxeln blott 80 % av den effekt som måste
utvecklas för att sätta den förra axeln i gång. Övriga 20 % av den utvecklade effekten åtgå
till övervinnande av friktionen i lagren och mellan kuggarna. Antag vidare att denna
kugghjulstransmission drives av en annan transmission, exempelvis en remtransmission,
om vilken man vet, att den arbetar med en effektförlust om 4 %, så att dess
verkningsgrad är 96 %. Då är det uppenbart, att av den ursprungliga effekten blott 0.96 överföres
Fig. 286. Ett annat typiskt
förslag till perpetuum mobile i en
kvarn, driven av en vattenturbin,
till vilken vattnet ständigt
åter-strömmar genom en väldig hävert.
Efter V. Zonca (1607).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
