Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rörelsen - Rörelsen som kraftyttring - Trögheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
RÖRELSEN-
Fig. 321. Galileo Galilei. Efter samtida
stick.
Den store Leonardo, vilken i sina skrifter även behandlade frågor om rörelsens
egenskaper, uppställer på ett ställe den satsen, att en kropp, som sättes i rörelse, genom
styrkan av den impuls som orsakar rörelsen får sig en bestämd väglängd tillmätt. Denna
åsikt har av senare tiders forskare betraktats som högst kuriös, men sedd mot
bakgrunden av vad vi här framhållit, måste den betecknas som ganska självfallen.
Även andra detaljer av kulspelets teknik kom att få avgörande inflytande på den
tidens uppfattning om rörelsens egenskaper. Genom krockering kunde man avlägsna
medtävlares klot, som kommit i fördelaktiga lägen, eller ock flytta mästaren i
gynnsammare läge till partiets redan placerade klot. Genom att förse sandplanen med vallar
mot vilka det utkastade klotet fick studsa kunde man vidare gå omvägar kring sådana
klot, som man ej ville rubba, och komma till placeringar, som eljest varit omöjliga. Ty
det var ju en sedan spelets äldsta tider känd
sak, att en kulas bana blir rätlinig, så snart den
överlämnas åt sig själv på ett horisontellt,
jämnt underlag.
När biljarden infördes, ändrades som sagt
spelets regler så småningom. Även för en
mycket svag stöt med kön rullade kulan i väg
utan att på länge stanna. Placeringarna trädde
därför mera i bakgrunden. Krockeringarna och
studsningarna mot vallarna tilldrogo sig i
stället spelarnes huvudintresse. Kulornas
benägenhet att, när de väl kommit i gång, icke utan
vidare låta sig hejdas blev utomordentligt
påtaglig. Rörelsen kunde genom stöt överföras
på andra kulor, vilkas rörelser på förhand av
en skicklig spelare kunde förutses och utnyttjas
till vinnandet av spelets syften.
Det är ju uppenbart, att när på detta sätt
kännedomen om den rätliniga rörelsens natur
blev allmänt spridd, tiden så småningom måste
bli mogen för en klar formulering av de vunna
insikterna. Vi skola också i det följande se, att vetenskapsmännen mot mitten av
1600-talet voro i full gång med denna formulering. Fig. 322 visar däremot ett gott
exempel på hur pass oklara föreställningarne om rörelsen var på 1500-talet. Det
är ju en högst kuriös idé att genom en krokig kanon få projektilen att gå i så
krokig bana att man kan träffa målet runt hörn.
Den man som först gav ett klart uttryck åt insikten om att en rörelse på ett
horisontellt jämnt underlag, när inga hinder finnas, automatiskt fortgår rätlinigt och med
konstant hastighet var Galileo Galilei. Det är betecknande för Galilei höga vetenskapliga
ståndpunkt, att han ställer detta faktum i ett betydligt allmännare sammanhang,
därigenom att den horisontella rörelsen uppfattas som ett gränsfall av de rörelser han
studerat med sin fallränna. Galilei hade ju genom systematiska mätningar av rörelsen
utefter ett lutande plan kommit till insikt om, att en kula som rör sig utför planet
accelereras, d. v. s. får en ständig tillväxt av hastigheten med ett pr tidsenhet konstant belopp,
medan en kula, som rör sig uppför planet, retarderas, d. v. s. får en ständigt lika stor
minskning av hastigheten. Hur naturligt är det icke då, att en kula, som rör sig på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
