Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rörelsen - Rörelsen som kraftyttring - Det dynamiska kraftbegreppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
RÖRELSEN.
han gjorde det även på sådant sätt, att somliga då begynte att skjuta undan andra
och meddela dem en del av sin rörelse. Och eftersom han alltjämt bibehåller dem med
samma verkan och samma lagar som han bjöd dem följa vid deras skapelse, måste de
inalles nu bibehålla den rörelse, som han då gav dem, ävensom den egenskap han givit
åt denna rörelse, enligt vilken den icke förbliver fästad vid ständigt samma delar av
materian utan övergår från den ena till den andra i överensstämmelse med deras
sammanstöt. Denna ständiga växling, som är i allt skapat, står därför icke i strid
med den oföränderlighet, som Gud äger, utan synes snarare kunna tjäna som stöd för
att påvisa densamma.»
Den lag för stötverkan, som Cartesius uppställde, innehöll således att tvenne kroppar
före och efter stöten sammanlagt, äga samma rörelsemängd, och denna mätes för vardera
kroppen av produkten mellan kroppens massa1 och dess hastighet. Denna sats, som man
stundom benämner Cartesii princip om rörelsemängdens oföränderlighet, satte honom i
tillfälle att rätt bedöma en hel del olika stötförlopp, men den är icke fullt riktig och
vilseledde honom därför även i en del fall. Detta kom man snart underfund med;
biljardspelet gav rikliga tillfällen till experimentell prövning. Dessutom fann man på att noga
avpassa och mäta hastigheterna under stötförloppet mellan två kulor genom att hänga
upp dem som pendlar i var sin tråd; genom att föra dem åt sidan bestämda vinklar
avpassades hastigheterna, vilka genom uppmätning av vinklarna även efter stöten
kunde uppskattas. Och så kom det sig att den store Huygens även ägnade
stötverkan sitt intresse. Redan 12 år efter Cartesius har han kommit till en djupare insikt
i stötens natur, därom vittnar ett brev daterat den 6 juli 1656. Några år senare håller
han föredrag om stötlagarna inför Parisakademien och 1669 publicerade han i såväl
London som Paris dessa lagar. I den sjätte stötlagen visar Huygens att
rörelsemängden efter stöten kan ha ett större eller ett mindre belopp än före stöten, och därigenom
träder han i bestämd opposition mot Cartesii princip om rörelsemängdens
oföränderlighet. I den elfte stötlagen visar Huygens att däremot summan av produkterna av
massorna och hastigheternas kvadrater är oförändrad och upptäcker därigenom en ny
slags oföränderlighet i naturen (se vidare sid. 421).
Ser man mera fördomsfritt på saken kan man dock efter en enkel modifikation även
äga rätt att bibehålla Cartesii princip. Felet med den formulering Cartesius gav den var,
att han blott tog hänsyn till hastighetens talvärde och ej till dess riktning. Vid en
rät-linig rörelse, och sådan rörelse togs huvudsakligen i betraktande, har man emellertid
att göra med två motsatta rörelseriktningar; räknar man hastigheten i den ena
riktningen positiv och i den motsatta negativ2 samt ävenledes förser måttet på
rörelsemängden med motsvarande tecken, så gäller Cartesii princip.
Newtons dynamiska kraftmått. Denna modifikation av Cartesii princip, som
Huygens själv föreslog 1669, upptäcktes även av engelsmännen sir Christopher Wren
och John Wallis och publicerades av dem ungefär samtidigt. Genom dessa
undersökningar modifierades visserligen den cartesianska principen, men grundtanken stod dock
kvar och skärptes därhän, att man klart insåg att den pr sekund skeende förändringen
i rörelsemängd alltid är avgörande för den stötverkan som en kropp kan utöva.
Förändringen pr sekund i en kropps rörelsemängd är emellertid intet annat än produkten
Cartesius synes ej haft klart för sig att »storleken» var detsamma som vikt eller massa; först
med Newton vinnes stadga i detta hänseende.
2 Räkning med negativa kvantiteter var på denna tid ännu icke allmänt bruklig; i Cartesii
princip fick man därför tala om skillnad i st. f. summa, när riktningarna voro motsatta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
