Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rörelsen - Gravitationen som rörelseorsak - Einsteins relativitets- och gravitationsteori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAVITATIONEN SOM RÖRELSEORSAK. EINSTEINS TEORI.
439
Låt oss då kasta en blick över den miljö, ur vilken Einstein byggt upp sin teori. Vi veta
av det föregående att tid, rum och rörelse äro relativa begrepp och att även
kraftbegreppet är intimt sammanknutet med dessa tre övriga begrepp (jämför sid. 46, 102, 365).
När Newton satte som dynamiskt mått på kraften produkten mellan massa och
acceleration, måste han därför på förhand klargöra, i vilket rumssystem accelerationen skall
mätas, ty en rörelse som i ett system har en viss acceleration kan i ett annat system ha
en helt annan acceleration. Newton själv trodde på ett absolut rum, ett av allt timligt
oberoende rum, till vilket mätningar skulle kunna hänföras, men sina kalkyler
bekräftade han genom jämförelser med astronomiska mätningar, således mätningar utförda
i förhållande till det av stjärnorna och solen bestämda rumssystemet.
Gravitationskraften som sådan har därför blott betydelse av en verklig kraft uti detta rum, liksom
cen-trifugalkraften blott har realitet för den som befinner sig i ett relativt fixstjärnorna
roterande rum.
Tänker man sig med Einstein att ute i universum funnes långt borta från all
tyngd-verkan en fullständigt sluten hisskorg, stillastående eller i likformig rörelse i förhållande
till stjärnorna, så skulle en person, som inneslutits där, vara fullständigt berövad alla
tyngdsensationer. Vore hisskorgen möblerad som en studerkammare behövdes inga
bokhyllor; alla böckerna kunde fritt sväva i väl ordnade rader. Men i samma ögonblick den
studerande rörde en lem skulle hela kroppen komma i rörelse; han skulle studsa mot
golvet eller mot någon vägg av denna sin första rörelse, och sedan skulle en allmän
villervalla begynna. Den rörelseenergi hans muskler utvecklat skulle genom upprepade
studs-ningar och sammanstötningar så småningom komma rummets alla föremål till del.
Men kunde hisskorgen bibringas en uppåt taket riktad accelererad rörelse, så skulle
samtliga föremål i rummet pressas ned emot golvet, precis som om de fått tyngd; deras
naturliga rörelse sker ju med konstant hastighet, golvets hastighet ökas däremot uppåt,
golvet kör ikapp de fritt svävande föremålen och pressas uppåt mot dem och drager dem
med i sin ständigt stegrade rörelse. Mannen i hisskorgen, som saknar förmåga att
bedöma de yttre omständigheter som influera på hisskorgen, måste därför få den bestämda
föreställningen, att han liksom alla föremålen i hisskorgen utrustats med en mot golvet
riktad tyngd. Han kan börja ordna bord, stolar och böcker; de stå nu stadigt på sin plats;
den livliga, tyngdlösa dansen är slut. Ja, med lämpliga instrument, en fallmaskin eller
dylikt, skulle han kunna studera denna »tyngd». En fritt fallande kropp som släppes
från en punkt i rummet synes utföra en accelererad rörelse ned mot golvet, ehuru det
i själva verket är golvet som utför en accelererad rörelse upp mot kroppen, vilken
»genom sin tröghet» relativt stjärnorna bibehåller den rörelse den har i det ögonblick den
släppes.
Om hisskorgen bibringas en acceleration av 9.8 m/sek2, skulle mannen i korgen kunna
upprepa de försök som under tidernas lopp utförts för att undersöka tyngden vid
jordytan, och han skulle komma till exakt samma resultat. Tyngden på jorden manifesterar
sig på identiskt samma sätt som trögheten i hisskorgen; massor som i hisskorgen
inbördes kunna jämföras genom deras dynamiska egenskaper kunna med samma resultat
på jorden jämföras genom deras tyngd verkan; massa och vikt måste vara
samma sak.
Har ljuset tyngd? Finns då icke någon möjlighet för mannen i hisskorgen att
avgöra om han är utsatt för tyngd verkan eller ett offer för dynamiska fenomen? Jo, ett
sätt vore tänkbart! Om en ljusstråle släppes in genom ett hål i väggen, kan den, ifall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
