Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rörelsen - Gravitationen som rörelseorsak - Einsteins relativitets- och gravitationsteori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440
RÖRELSEN.
hisskorgen har en accelererad rörelse, ej gå i en rät stråle tvärs över hisskorgen. Under
den tid ljusstrålen går halvvägs över rummet flyttar sig hisskorgen blott av den väg
som hisskorgen hinner flytta sig medan ljuset går hela vägen tvärs över rummet.
Ljusstrålen måste liksom varje annan stråle (exempelvis en vattenstråle) därför böja av i
form av en parabel, ty även ljusstrålen utför en skenbar fallrörelse relativt golvet, som
ju i verkligheten faller »upp» emot ljusstrålen. Nu är ljusets hastighet enorm och ljusets
väg genom hisskorgen ytterst kort i förhållande därtill, så att ljusets fallrörelse blir
obetydlig. Men faktum kvarstår att ljuset »genom sin tröghet», d. v. s. genom sin
relativt stjärnrummet rätliniga fortplantning, för mannen i hisskorgen synes äga tyngd!
Antingen har man således här en möjlighet att upptäcka hisskorgens rörelse som
en skillnad mellan »trög massa» och »tung massa», så att ljuset krökes i hisskorgen och
därigenom visar »trög massa» men går rätlinigt i stjärnrummet och därigenom visar sig
ej äga tyngd — eller också är det omöjligt att innanför hisskorgen påvisa själva
hisskorgens rörelsetillstånd, så att »trög massa» och »tung massa» under alla förhållanden är
samma sak, men i så fall har ljuset tyngd. Vi veta att redan Huygens
lyckats lösa invecklade naturvetenskapliga spörsmål genom att ställa sig på den
ståndpunkten att all rörelse måste uppfattas relativt. Einstein ställde sig på samma
ståndpunkt och uttalade 1913 den förmodan att ej heller ljuset kan förete någon skillnad
mellan trög och tung massa: ljuset har trög massa, således måste det även äga tyngd.
Einstein påstod med andra ord att ljuset röner samma inflytande av tyngden som en
lika snabbt framilande materiell stråle, vattenstråle eller dylikt.
Om det einsteinska påståendet vore riktigt skulle det också kunna experimentellt
prövas genom att en ljusstråle finge gå en så pass lång väg under tyngdens inflytande att
en märkbar avvikning hunne uppstå. Einstein framställde det geniala förslaget att man
skulle fotografera stjärnorna vid kanten av solen under en total solförmörkelse. En
stjärna som just synes vid kanten av solen sänder genom kamerans öppning in en
ljusstråle, som passerat tätt intill solens väldiga massa och som således under en lång väg
varit utsatt för en avsevärd tyngdverkan. Därest ljusstrålen kröktes borde stjärnan synas
förflyttad i förhållande till mera avlägsna stjärnor, och förflyttningens storlek kunde lätt i
siffror uppskattas till 1.7 bågsekunder. Sedan 1913 ha två totala solförmörkelser (den ena
1919, den andra 1922) observerats, och man har även kunnat iakttaga en avvikelse av
den art ehuru ej exakt av samma storlek som den Einstein förespått; en bild av
stjärnorna och solen jämförd med en bild av samma stjärnor, när solen befinner sig på andra
delar av himlen, ger icke identiskt samma gruppering av fixstjärnorna, utan de som i
den förra synas i närheten av solen äro förskjutna i förhållande till de andra. Nya
mätningar torde vara nödvändiga, innan man med säkerhet kan avgöra den lag, efter vilken
dessa avvikelser till sin storlek bestämmas.
Bekräftelsen av Einsteins förutsägelse vore samtidigt en bekräftelse av den
grundtanke, som ledde till denna förutsägelse, nämligen tanken att naturfenomenen måste
uppfattas relativt. Låt oss närmare undersöka vad vi skola mena därmed.
Naturlagar. All naturvetenskaplig beskrivning i rummet sker med hjälp av 3 tal,
s. k. koordinater. En punkts läge på jorden bestämmes sålunda av de tre
koordinaterna latitud, longitud och höjd över havet, och en punkts läge
i universum bestämmes likaledes av de tre koordinaterna deklination, r e
k-tascension och avstånd från solen, vilka ju i grund och botten fullständigt
motsvara de tre jordiska koordinaterna, ehuru de nu få tänkas bestämda av en på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
