Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rörelsen - Rörelsens lagbundna förlopp - Systemdynamikens båda grundlagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
RÖRELSEN.
Fig. 338. Den kreverande projektilens delar röra sig
i ett lufttomt rum så, att deras tyngdpunkt fortsätter
den ursprungliga banan.
flygmaskinen med propellern måste röra sig åt motsatt håll. Även här kan raketverkan
tänkas vara en mera direkt lösning av samma rörelseproblem. Genom
förbränningsgasernas omedelbara utströmning kunde en framdrivande verkan ernås utan propeller
eller motorer. Flygproblemet har emellertid även en andra sida, som måste ägnas
uppmärksamhet, nämligen frågan om flygmaskinens riktiga inställning m. m.
Låt oss nu tänka oss att på vårt nyssnämnda bord befinna sig två personer och att
de bägge börja röra sig åt var sitt håll; då kommer även bordet i rörelse, men dess
hastighets riktning och storlek måste nu bestämmas på ett mer invecklat sätt. Vardera
personens rörelsemängd måste representeras till storlek och riktning av en vektor; ritar
man ut bägge såsom utgående från samma punkt, och konstruerar man diagonalen i den
av dem bildade parallellogrammen, så anger dennas längd storleken av bordets
rörelsemängd, men riktningen blir den motsatta.
Hur skola de bägge personerna röra sig för att bordet skall stå stilla? Ha de samma
vikt är frågan lätt att besvara: de skola i varje ögonblick röra sig lika fort men åt
motsatta håll. Äro de olika stora skall
den med största vikten gå
långsammare, hastigheterna skola vara
motsatta och omvänt proportionella mot
vikterna.
Ett betydelsefullt praktiskt
exempel härpå har man uti Arkimedes
-motorns bägge kolvar, som löpa fram
och tillbaka i motsatt riktade cylindrar.
Själva utombordsmotorn som helhet
kan därigenom hela tiden befinna sig i
vila trots kolvarnas rörelse. Vid äldre
utombordsmotorer hade man endast en enda kolv; när denna av bensingasens inre
explosiva krafter ilade fram och tillbaka, måste därför hela motorn och således även
den med denna fast förbundna båten utföra en motsatt fram- och återgående rörelse.
Kolvens massa är visserligen liten i förhållande till båten och dess last, så att båtens
vibrationer bli relativt små, men dock tillräckligt generande.
Principen om rörelsemängden kan även formuleras på ett annat sätt. Eftersom
rörelsemängden för ett system av kroppar är densamma som om hela massan vore
förlagd i systemets tyngdpunkt (egentligen masscentrum) och utrustades med
tyngdpunktens hastighet, kan man säga, att tyngdpunkten till ett system av
kroppar rör sig så, som om den vore en materiell kropp
ägande systemets totala massa och utsatt för verkan från
de yttre krafternas resultant. I denna form kallas satsen för pri
n-c i p e n om tyngdpunktens rörelse. I denna form framställdes den först
av d’Alembert, men redan Newton hade satsen klar för sig för det fall att inga yttre
krafter verka. Då måste tyngdpunkten röra sig som en massa, på vilken inga krafter
verka, d. v. s. i rätlinig bana med konstant hastighet, därest den ej ligger stilla.
I sin allmänna form kan man illustrera den med följande exempel. Om en projektil
slungas i väg i lufttomt rum beskriver dess tyngdpunkt enligt Galilei en parabel, »den
ideella parabelbanan». På densamma verkar endast tyngden och dennas resultant ändras
ej om projektilen kreverar; efter krevaden måste därför tyngdpunkten till alla smådelarna
fortsätta att följa parabelbanan. Detta märkliga resultat håller icke streck, ifall man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
