Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rörelsen - Rörelsens lagbundna förlopp - Snurror och snurrverkan - Svängningsrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖRELSENS LAGBUNDNA FÖRLOPP. SVÄNGNINGSRÖRELSEN.
485
bero på att lösningen till problemet om snabba kommunikationer ej längre är att söka
på jorden utan i luften. Att stabilisera en enskenig järnvägsvagn mot krängningar kan
i första hand synas fullständigt analogt med fartygsstabiliseringen; genom bromsning av
en snurra som så att säga upptager vagnens rörelse i sidled borde varje stjälpande
rörelse kunna förhindras. I ett avseende brister emellertid analogien: den på en enkel
skena stående vagnen kan på sin höjd befinna sig i labil jämvikt (se sid. 314),
medan fartyget äger stabil jämvikt. En matematisk undersökning ger därför
Fig. 382. Diagram utvisande ett fartygs rullning vid sjögång dels när rullningsgyron
är fastlåst (kurvans ytterstycken) och dels när rullningsgyron är i gång (mittelstycket).
vid handen att en snurra för att kunna kraftigt reagera mot vagnens rörelser själv
måste befinna sig i labil jämvikt. För att lösa problemet får man således förfara som
vid rullningsgyron, men tyngdpunkten till snurran och dess ring måste förläggas över
vridningsaxeln; man får med andra ord vända fartygssnurran upp och ned. Här kan
man dock icke genom en kraftig hydraulisk broms förhindra att vagnen kantrar, ty
bromsningen förbrukar energi, medan vagnens uppresande till labil jämvikt kräver arbete.
I stället för att genom bromsning minska snurrans rörelse får man därför anordna så, att
energi tillföres från en motor och åstadkommer en stegring av snurrans svängningar.
Det tekniska utförandet av en dylik stabilisering stöter på ganska stora svårigheter.
År 1909 gjordes dock i England av L. Brennan rätt lyckade demonstrationer med en
liten modell till en dylik enskenig järnväg och i Berlin lär A. Scherl ungefär samtidigt
ha gjort liknande försök.
S VÄNGNINGSRÖRELSEN.
Svängande system. Uti det föregående ha vi så gott som uteslutande betraktat
rörelsen hos sådana kroppar som ej undergå märkbara formförändringar utan som kunna
betraktas som stela kroppar. Vi veta emellertid att alla kroppar äro mer eller mindre
elastiska och detta har sin betydelse även i maskintekniken, fastän man där eftersträvar
att genom val av hårdaste material undvika formförändringar. De rotationsrörelser
som förekomma i maskiner ge ofta upphov till periodiskt växlande kraftpåkänningar,
på den grund att de roterande massorna ej äro absolut exakt centrerade. Vid bristande
centrering får tyngdens resultant en angreppspunkt vid sidan om rotationsaxeln och
kan således utöva ett vridande moment. Under rotationen kommer tyngdens hävarm
emellertid att oscillera harmoniskt (se sid. 387), eftersom den är den horisontala
projektionen av radien i den cirkel, runt vilken tyngdens angreppspunkt roterar. Detta
harmoniskt oscillerande kraftmoment åstadkommer kraftpåkänningar i lagren av enahanda
oscillerande art och dessa oscillationer sprida sig genom materialen och kunna
åstadkomma rörelser av synnerligen olämplig art.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
