Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rörelsen - Rörelsens lagbundna förlopp - Egensvängningar och tvångsrörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖRELSENS LAGBUNDNA FÖRLOPP. EGENSVÄNGNINGAR OCH TVÅNGSRÖRELSE. 493
ur jämviktsläget, vid denna harmoniska rörelse är visserligen proportionell mot kraftens
egen amplitud, men den beror också i högsta grad av hur stort kraftens svängningstal
är- i förhållande till svängningstalet för kroppens egensvängning. När dessa båda
svängningstal äro ungefär lika, sväller amplituden upp mot ett största värde; man säger
att resonans råder.
Har man exempelvis ett fartyg utsatt för en vågföljds harmoniskt växlande
kraftverkan, så kommer fartyget visserligen i vaggningar i takt med vågorna, men dessa
vagg-ningar äro i allmänhet ganska små, utom när de försiggå ungefär i takt med fartygets
Fig. 391. De som små vita kvadrater synliga, omböjda ändarna på tungorna i en frekvensmätare
vibrera kraftigt när de utsättas för en verkan som går ungefär i takt med deras egna svängningar.
egensvängningar. I detta senare fall komma fartygets påtvungna svängningar däremot
att bli synnerligen kraftiga. Det är därför varje båtbyggares skyldighet att konstruera
fartyg så att resonans ej uppstår, d. v. s. så att fartygets egensvängningar vid såväl
krängnings- som stampningsrörelse få en period som är väsentligt olika de vågperioder
fartyget kan tänkas möta. Denna uppgift är icke oövervinnelig, enär vattenvågornas
perioder falla inom bestämda gränser, huvudsakligen betingade av farvattnets djup.
Ett annat exempel på här nämnda förhållanden utgör den vanligaste typen av
elektrisk frekvensmätare, använd för att bestämma svängningstalet hos en
växelström. Den består av en rad tungor, ungefär som vid ett munspel; dessa tungor som äro
förfärdigade av järn äro omböjda vid ändan till en liten kvadrat och omgivas av en
me-talltrådsspole som anslutes till ledningen från en växelströmsgenerator.
Växelströmmens magnetfält ger upphov till en harmoniskt växlande kraftverkan på tungorna, och
denna kraftverkan försätter tungorna i harmoniskt vibrerande rörelse; vibrationerna
äro emellertid knappast synliga utom just för de tungor vilkas egensvängningar ha
ungefär samma period som växelströmmen. Vanligen ser man en tunga vibrera med mycket
stor amplitud, så att dess omböjda och vitmålade ända synes breda ut sig som ett band
emot den mörka bakgrund, som bildas av det hål varur tungradens ändar sticka ut (se
fig. 391). Genom att ändra hastigheten varmed generatorns ankare roterar kan man
ändra växelströmmens svängningstal, och då ser man, ifall ändringen sker långsamt,
hurusom de starka vibrationerna lämna den tunga, som förut var i resonans med
strömmen, för att övergå till nästa tunga och därifrån till nästa o. s. v. Den vita utsvällning,
som de sex tungorna i fig. 391 visa, glider härvid långsamt fram bland tungraden.
Skulle man så som i fig. 392 ha en tät rad av ytterst känsliga tungor, så att allas
vibrationer bleve synliga om också små (i fig. 392 ha vi tänkt oss tungorna ytterst
böjliga så att deras svängningar ske med stort avstånd mellan vändpunkterna) och
dessutom så avpassade att svängningstalet obetydligt varierar från tunga till tunga, så finge
man på detta sätt en klar bild av svängningsamplitudens olika storlek för de olika
tungornas vibrationer under inverkan av samma harmoniskt växlande kraft. Tungor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
