Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rörelsen - Rörelsens lagbundna förlopp - Egensvängningar och tvångsrörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494
RÖRELSEN.
nas utsvällningar ge upphov till en profilkurva av det utseende som i fig. 393
tydligare finnes angivet. En dylik kurva kallas en resonanskurva. Hade man i stället
för olika stämda tungor en enda sådan, men varierade man, så som vi nyss tänkte oss,
svängningstalet, så skulle amplituden hos denna tungas vibrationer antaga olika värden,
av samma växlande karaktär som kurvan i fig. 393; en grafisk framställning av
ampli-tudens variation för samma svängande kropp vid olika svängningstal hos den
harmoniskt växlande kraften ger således också en resonanskurva. Det är egentligen det
Fig. 392. Svängningarna hos en rad ytterst böjliga fjädrar, vilkas svängningstal endast
obetydligt ökas från den ena till den andra.
senare slaget resonanskurva som kommer mest till användning vid studiet av
sväng-ningsrörelsen.
Resonanskurvans utseende för ett visst svängande system är i hög grad beroende
av dämpningen i systemets egensvängning. Vid en ytterst svagt dämpad egensvängning
får resonanskurvan en skarpt utpräglad förhöjning, men vid ett system med en
kraftigt dämpad egensvängning förlöper resonanskurvan mera flack (se fig. 394). Detta
visar att den påtvungna svängningen vid ett svagt dämpat system får väsentligt olika
styrka (amplitud), beroende på om kraftens period ligger nära egensvängningens period
eller ej. En obetydlig variation i kraftens svängningstal kan medföra en våldsam
stegring i de påtvungna svängningarnas styrka, och stegringen når sitt högsta värde, resonans
inträder, då kraftens period erhåller ett bestämt värde. I enklare läroboks- och
populärlitteratur framhålles alltid, att resonans inträder, då kraftens period är exakt lika med
egensvängningarnas period; detta är, enligt vad norrmannen Vilhelm Bjerknes 1890
visade, falskt, utom för det fall då egensvängningarna äro fullständigt odämpade, något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
