Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rörelsen - Rörelsens lagbundna förlopp - Kopplade svängningskretsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500 RÖKELSEN.
stor i förhållande till såväl den ena kretsens massa och den andras m2, medan
däremot vid fast koppling är ganska liten i förhållande till och wi2.
Även kombinationer av dessa tre olika kopplingssätt kunna förekomma, så att t. ex.
både mass- och friktionskoppling samtidigt äger rum. Likaså kan man tänka sig flera
än två dylika kretsar sammankopplade, varvid förhållandena dock bli ganska
komplicerade och svåra att utan teoretiska hjälpmedel klargöra.
Ropplingsgrad. Utan att ingå på några teoretiska beräkningar skola vi i det
följande söka klarlägga egenskaperna hos två kopplade mekaniska svängningskretsar,
men för att göra de härtill knutna betraktelserna mera värdefulla och användbara på
andra tekniska uppgifter, som vi längre fram skola möta, vilja vi samtidigt angiva de
enklaste och viktigaste resultaten av de teoretiska undersökningar som ligga bakom
denna vår framställning.
Det blir därför nödvändigt för oss att på ett mera ingående sätt angiva kopplingens
grad av löshet och fasthet. Detta låter sig göra om man inför den mätbara storhet som
kallas kopplingsgrad och som vi vilja beteckna med bokstaven k. Vid masskoppling
är kopplingsgraden bestämd av förhållandet mellan de tre ingående klumparnas
—
+ (w2 + m12)
för masskopplade kretsar, och analoga uttryck kunna bildas även för övriga
kopplingssätt.
Av uttrycket på kopplingsgraden se vi att denna är mycket liten, då den
gemensamma massan är stor i förhållande till de bägge andra massorna, så att vid ytterst lös
koppling k — 0. Man ser att k blir allt större när den gemensamma massan minskas,
och då denna massa helt försvunnit, d. v. s. då kopplingen således blivit fast, bliva
tälj aren och nämnaren i uttrycket på k lika, så att man får k = 1. Kopplingsgraden
kan således antaga alla värden mellan 0 och 1; det förra värdet svarar mot ytterst lös
koppling och det senare mot fullständigt fast koppling. Äro de bägge kretsarnas
dekrement (se sid. 488) dx resp. J2, så säges lös koppling föreligga om 4tt2&2 < (öx—d2)2
och fast koppling om 4?z2Æ2 > —d2)2.
Egensvängningar vid kopplade kretsar. Om man håller den gemensamma
mass-klumpen till två masskopplade kretsar stilla och förlänger den ena kretsens fjäder genom
att avlägsna dennas massklump ur jämviktsläget samt därpå plötsligen släpper det
hela, komma samtliga massorna så småningom i rörelse och utföra då vad vi benämna
kopplade egensvängningar. Hur dessa svängningar förlöpa är ej svårt att inse. Vore
den gemensamma klumpen stilla och funnes ingen dämpning, skulle den igångsatta
kretsens energi omväxlande vara rörelseenergi hos klumpen och elastisk energi hos
fjädern, så att ständigt summan av dessa energimängder vore oföränderlig, men
uteslutande elastisk energi i vändlägena och uteslutande rörelseenergi vid passerandet av
jämviktsläget; den andra kretsen skulle därvid hela tiden vara i vila. Emellertid
är icke den gemensamma klumpen fast utan kommer under fjäderns växlande tryck så
småningom i rörelse, varför en del av energien övergår till att vara rörelseenergi hos
denna gemensamma massklump, samtidigt med att denna rörelse medför förlängningar
och hoptryckningar i den andra kretsens fjäder, varigenom i sin tur dennas massklump
kommer i rörelse. Är kopplingen fast, d. v. s. den gemensamma massklumpen liten, sker
överförandet av rörelseenergien från den första kretsen till den andra ganska snabbt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
