Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ljudet - Ljudet som rörelse - Huygens’ teori för elastiska vågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
LJUDET.
Fig. 409. Vågrörelsens återkastning eller reflexion.
Efter Huygens (1678).
välbekanta faktum, att en elastisk kula som snett studsar mot biljard vallen
återkastas-under samma vinkel som den inkommit. I fig. 409 visas hur detta närmare låter
sig utvecklas i anslutning till Huygens’ princip. Om AC är den ursprungliga vågfronten,
som skrider framåt och så småningom intager de olika lägena KL, samt AB är den
hårda vägg som hindrar rörelsen att fortsätta, så kommer att från de olika punkterna K
av denna väggen spridas
partialvågor. Dessa partialvågor hinna
sprida sig med allt större radier, ju
närmare deras centra ligga till den
punkt A som först träffas av
vågfronten. Sålunda har den partialvåg
NS, som A utsänt under den tid som
vågen behöver för att nå B, fått en
radie AN, som är lika lång som den
sträcka AG som vågen skulle gått om
väggen ej stode i vägen. Likaså få de
partialvågor som ha de olika
punkterna K till centra radier, vilkas
längd angives av de olika
sträckorna KM. Den återstudsade vågens
front BN omhöljer alla dessa
partialvågor och fortskrider i
riktningen AN, som bildar samma
vinkel med AB som den infallande
vågens fortplantningsriktning.
Förutsättningen för att en våg på ovannämnda sätt skall återkastas med
oförminskad styrka är, att väggen som den möter icke själv är elastisk. Vore väggen
däremot elastisk bleve förhållandet ett helt annat. Även detta fall undersökte Huygens
i anslutning till sin princip. Låt oss till en början tänka oss att en kula rör sig mot
en annan, annorlunda beskaffad, exempelvis något större kula, så att dess medelpunkt
följer en genom den andras medelpunkt gående rät linje (s. k. rak, central stöt), då
veta vi att den större kulan efter stöten kommit i rörelse åt samma håll som den
mindre kulan, medan den senares rörelseriktning däremot omkastats. Enligt teorien
för stötverkan (sid. 414) kan man då visa att hastigheterna bliva olika, den större
kulan får en mindre hastighet än den mindre kulan, vilken senare får en mindre
hastighet än sin ursprungliga.
Låt oss vidare tänka oss att rummet på var sin sida om ett plan är fyllt med sådana
kulor, små, inbördes lika kulor på ena sidan och stora, inbördes lika kulor på den andra
sidan. En stötimpuls som skrider fram bland de mindre kulorna i sned riktning
kommer vid gränsskiktet att ge upphov till en rörelse av rätt komplicerad art. De små
kulorna vid gränsen komma att bli utgångspunkten för en återstudsande rörelse, vilken
måste ge upphov till en reflekterad våg av samma karaktär som den i fig. 409
behandlade, ehuru representerande en svagare stötverkan, eftersom hastighetsförändringen
hos varje kula är mindre och sammanpressningstendensen således är svagare än i den
ursprungliga vågen. Den hastighet med vilken den återkastade vågen skrider framåt
är däremot fortfarande densamma, ty denna hastighet kan anses oberoende av
stötverkans intensitet (se nedan sid. 514).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
