Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Värmemängd och värmeinnehåll - Värmet som spekulativt begrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRMEMÄNGD OCH VÄRMEINNEHÅLL. VÄRMET SOM SPEKULATIVT BEGREPP. 639
angiver denna yttring av värmet, banades vägen för en betydligt klarare uppfattning
av värmet som fysikaliskt begrepp. Det blev dock först genom införandet av
ångpum-pen och vid beräkningen av dennas arbetsprestationer som begreppet värme blev
tillfredsställande klarlagt. Först genom de med värmet förknippade arbetsprestationerna
lärde man sig nämligen inse, att något eld- eller värmeämne icke kan vara orsaken till
värmefenomenen.
Även de på synsinnet verksamma yttringarna av värmet, lågan och förbränningen,
blevo så småningom uppklarade och visade sig vara knutna till en kemisk process.
Vi veta att vågen härvid till slut fick fälla utslaget och att den från Aristoteles
härstammande föreställningen om elden som lätthetens materia ersattes av en betydligt
mera djupgående uppfattning, enligt vilken förbränningen är det brännbara ämnets
förening med luftens syre.
Sammanblandningen och förväxlingen mellan värmet som fysikalisk företeelse och
elden som kemisk process verkade emellertid länge hämmande på utvecklingen, och
någon klar insikt i något av dessa stycken stod icke att få, förrän man med termometer
och våg lärde sig skarpt åtskilja de bägge begreppen.
Värmet som spekulativt begrepp.
Föreställningen om ett värmeämne. Föreställningen om ett speciellt
värmeämne-som orsak till värmets mera påtagliga fysikaliska verkningar är, som vi inledningsvis
påpekat, mycket gammal. Ja, även på de mest primitiva kulturstadier synes en dylik
uppfattning härska, om den också icke fått epikuréernas spekulativa utformning.
Varje människa kan med sitt temperatursinne konstatera, att en varm och en kall
kropp eller vätska vid beröring eller blandning med varandra så småningom bli lika
varma och att den varmare därvid svalnat medan den kallare uppvärmts. Vad ligger
närmare till hands än att häri se ett rent materiellt utbyte: vad den ena kroppen ägde
i överskott har den avgivit till den andra, så att en utjämning ägt rum. Benägenheten
till en dylik utjämning synes alltid förefinnas och har karaktären av rörlighet hos det
som härvid utjämnas. Denna värmets rörlighet och utjämningsförmåga ger upphov
till föreställningen om värmet som ett lättrörligt, med utvidgningsbenägenhet utrustat,
gasliknande ämne, en föreställning som väl fick sin första utformning av den franske
filosofen Nicolas Malebranche i en av honom 1669 författad uppsats.
Då härtill kommer att värmetillförsel till en kropp alltid synes öka dennas volym
liksom varje annan tillförsel av materia gör, synes detta giva ytterligare stöd för
uppfattningen om ett värmeämne. Tyvärr äro dock förhållandena härvid icke så alldeles
uppenbara. Tillförsel av materia medför nämligen icke blott ändring i rymd utan även
ökning i vikt, och i det avseendet visar värmeämnet icke samma egenskaper som andra
ämnen.
Så länge man icke klart särskilde de av värmet alstrade fysikaliska förändringarna
från de kemiska, var det icke möjligt att bilda sig en klar föreställning om värmets
viktegenskaper. När man emellertid började inse (jämför sid. 190) att förbränning och
för-kalkning (i modernt språkbruk: oxidation) icke kan ske i slutna kärl utan kräver
tillgång till luft, förstod man också att de viktförändringar, som uppstå vid dessa kemiska
processer, måste vara av mera invecklad art än dem man kan vänta sig vid enbar
uppvärmning av en kropp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
