Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Värmemängd och värmeinnehåll - Värmet som spekulativt begrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRMEMÄNGD OCH VÄRMEINNEHÅLL. VÄRMET SOM SPEKULATIVT BEGREPP. 641
åtfölja värmet. Härvid avskiljas de egenskaper, som äro gemensamma kos första och
andra listan, såsom förmågan att utsända ljus, genomskinlighet, seghet o. s. v. Och
till slut, ehuru efter ganska stora språng i tankegången, vilken försiktigtvis mera
avser att belysa metoden än att ge en fullt genomförd tillämpning, kommer Bacon till
»den första skördens frukter», som sammanfattas sålunda: »Värme är en utvidgande,
tyglad rörelse, kämpande i kropparnas alla smådelar. Men denna utvidgning är
begränsad så, att när den sprider sig runt om, får den en starkare benägenhet uppåt.
Den är också verksam och fylld av kraft, och i praktiken kan varje människa utan
tvivel alstra värme, så snart det är möjligt att i en naturlig kropp uppväcka en rörelse,
som utvidgar och utspänner men som också kan draga sig samman och återvända,
så att utvidgningen icke jämnt fortskrider utan delvis förbliver och delvis hejdas. Och
detta må tjäna som ett exempel på vår metod att utforska Formerna.»
Den store filosofen Cartesius (1596—1650) såg också i värmet en rörelse, ehuru han
anknöt sin uppfattning till sitt allt omspännande filosofiska system, i vilket icke mindre
än tre olika slags materier gjorde sig gällande. Cartesius ansåg att materians smådelar,
Cartesii tredje element, få sin rörelse från det första elementet, i vilket de simma som
båtar på vatten.
Värmets mekaniska alstring. Betydligt klarare tillrättalädes en dylik åsikt av
Boyle i dennes 1676 tryckta uppsats The Mechanical Origin of Heat (Värmets mekaniska
ursprung). Boyle hyllade som vi veta (se sid. 188) den åsikten, att materian är uppbyggd
av smådelar, vilka genom sina olika kombinationer möjliggöra de kemiska
omvandlingarna. Uti nu nämnda uppsats håller han före, att värmet är en i kropparnas inre
försiggående oordnad, hastig rörelse hos dessa smådelar.
Att värmet skulle vara ett ämne, som antingen kan nyskapas eller förstöras, förnekar
han på det bestämdaste, och han vederlägger varje dylik åsikt genom att påvisa, att
värme kan alstras på rent mekanisk väg. Om man med en hammare under en längre
stund ihärdigt hamrar på ett järnstycke, blir detta därvid varmt, varmare ju längre och
häftigare man hamrat. Är hammaren icke alltför stor i förhållande till järnstycket,
uppvärmes även hammaren. Denna uppvärmning av järnstycket kan icke gärna tänkas
orsakad på annat sätt än så att järnets smådelar så småningom bringas i allt häftigare
inbördes rörelse genom de stötar, som oupphörligt meddelas dem. Något utifrån
tillkommet ämne kan det här icke gärna vara tal om, utan själva uppvärmningen måste
bestå just i denna inre rörelse.
Ett annat exempel på värmets mekaniska alstring har man i det på Boyles tid
välbekanta, av naturfolken använda elddon, i vilket man genom enbar gnidning av två
trästycken mot varandra kan alstra sådan hetta att trästyckena antändas.
Att rörelsen hos kropparnas smådelar vid uppvärmning får tänkas ske fullständigt
utan ordning klarlägger Boyle genom följande betraktelse. Om man med en hammare
slår in en grov spik i en träplanka, så märkes ingen nämnvärd upphettning, så länge
spiken drives in i plankan, även om ett flertal hammarslag härtill äro nödvändiga. Men så
snart spiken blivit fullständigt indriven, så att dess framåtgående rörelse hejdats av
spikhuvudets anslag mot plankan, behövs det blott ytterligare ett fåtal hammarslag,
för att spiken märkbart skall upphettas. Detta får man, enligt Boyle, uppenbarligen
uppfatta så, att den ordnade, för spikens alla smådelar lika riktade rörelsen icke har med
värme att göra utan är ett rent mekaniskt fenomen, hammarslagen endast underhålla
denna av plankans sammanhållning hindrade rörelse. Men så snart den ordnade, framåt-
41—250164. Uppfinningarnas bok. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
