Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Värmemängd och värmeinnehåll - Värmet som spekulativt begrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
642
VÄRMET.
gående rörelsen hejdats, kunna hammarslagen icke längre åstadkomma någon vidare
förflyttning, utan nu börjar en helt annan verkan att göra sig gällande. Denna nya
verkan röjer sig genom spikens uppvärmning och måste tänkas bestå däruti att kroppens
smådelar, som nu icke längre kunna följas åt i samma rörelse, i stället genom stötarna
börja röra sig i förhållande till varandra.
Ju hetare en kropp blir, desto livligare är rörelsen hos dess smådelar, ja vid det
kokande vattnet kommer denna livliga rörelse rentav till synes uti de med visslande
ljud åtföljda bubblingarna. Likaså äro kroppars smältning ett ytterligare stöd för denna
åsikt. När rörelsen hos den fasta kroppens smådelar blir allt livligare och livligare med
stigande hetta, upplöses till slut all den sammanhållning mellan smådelarna, som ger
den fasta kroppen dess bestämda form, och den begynner smälta.
Värme och ljus. Uti tredje delen av sin 1704 publicerade epokgörande Optik
uppställer Newton en rad frågor, som delvis beröra värmets natur och i vilka han röjer sig
som en anhängare av Boyles åsikt. Emellertid föra dessa frågor Boyles idéer vidare,
därigenom att de även lämna ett bidrag till frågan om växelverkan mellan värmet och
elden eller klarare uttryckt: mellan värmet och ljuset. Denna fråga var mot slutet av
1600-talet synnerligen aktuell tack vare glaslinsens införande. Med en enkel lins kunde
man lätt nog samla solens ljusstrålar och antända föremål med hjälp av strålarnas i
brännpunkten samlade hetta.
Newtons åttonde fråga begynner på följande sätt: »Utsända icke alla fasta kroppar,
när de upphettats över en viss grad, ett glänsande ljus, och härrör icke detta från en
vibrerande rörelse hos deras smådelar?» Och i fråga 9 säger han:
»Är elden icke en kropp, som upphettats så starkt att den utsänder ljus? Vad är
rödglödgat järn annat än eld? Och vad är brinnande kol annat än rödglödgat trä?»
Varefter han tillägger i begynnelsen av fråga 10:
»Är lågan icke en dunst, en rök eller utdunstning, som blivit så upphettad till
röd-glödgning att den blivit lysande? Ty kroppar slå icke upp i låga utan att utstöta rikligt
med rök, och denna rök brinner i lågan.»
Eftervärlden har på växlande sätt besvarat Newtons frågor och även intagit
växlande hållning gentemot Boyles åsikter. Men ju mer erfarenheter den vetenskapliga
forskningen samlat, desto klarare har sanningshalten i Boyles och Newtons åsikter
framstått, och i vår tid har man helt anslutit sig till det principiella i denna
uppfattning.
Värmets kemiska alstring. Den urgamla erfarenheten att bränd kalk, då den släckes,
d. v. s. begjutes med vatten, utvecklar en avsevärd hetta kunde Boyle icke med någon
större framgång inordna under sin uppfattning av värmets mekaniska natur. Denna
erfarenhet berör också en helt annan sida av värmealstringen, en sida som även gör sig
gällande i Newtons frågor, ehuru även han icke lyckas klargöra den. Den egenskap hos
värmet det här är fråga om är dess intima samband med kemiska omvandlingar, s. k.
kemiska reaktioner.’
Elden är mycket riktigt en kropp, som upphettats, så att den utsänder ljus, och
lågans ljus härrör också mycket riktigt från de glödande kolpartiklar, som färga röken
svart, när de ha lägre temperatur. Men elden är också något annat, elden är en kemisk
process, vid vilken bränsle förbrukas och vanligen endast lämnar en ganska blygsam
återstod i form av aska. Det är därför ur kemisk synpunkt sett en grundväsentlig skill-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
