Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Värmemängd och värmeinnehåll - Värmet som spekulativt begrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRMEMÄNGD OCH VÄRMEINNEHÅLL. VÄRMET SOM SPEKULATIVT BEGREPP. 643
nad mellan ett glödande järnstycke och ett till glödande kol förvandlat brinnande
trästycke, om de också ur fysikalisk synpunkt förete samma yttring av värmet.
Det är denna kemiska process, som ger upphov till den livliga rörelse hos
kropparnas smådelar, som vi uppfatta som värme. Funnes ingen kemisk affinitet, som
spränger molekylerna och omlagrar atomerna till nya molekylkombinationer, så skulle
ingen eld kunna underhållas. Vi veta också att det är bränslets kemiska affinitet till
luftens syrgas, som är den verksammaste orsaken till förbränningens häftiga förlopp;
avstängd från ytterluften kväves elden.
Bägge dessa sidor av elden bekämpas i vår tids brandväsende; hettan dämpas
genom vat* ensprutning, och den kemiska processen förhindras genom påsprutning av
kolsyra, so m därvid tränger undan luften.
Kal ksläckningens liksom andra kemiska processers värme alstras på samma sätt av
den mekaniska kraftyttring, som vi benämna kemisk affinitet och som slår sönder
molekylerna för att av atomerna bilda nya kombinationer. Här är det icke längre fråga om
eld i ordets nutida bemärkelse, inga ljusfenomen åtfölja kalksläckningen, utan här tala
vi blott om värmealstring. Värmealstringen vid de kemiska reaktionerna är av en
utomordentlig betydelse, och tagen till föremål för ett ingående studium har den gett upphov
till den betydelsefulla gren av den kemiska vetenskapen, som benämnes termokenii.
Parisakademiens prisfråga. Den mekaniska uppfattning av värmet, som fått
förespråkare i män sådana som Bacon, Cartesius och Boyle, råkade under början av
1700-talet i misskredit, huvudsakligen på den grund att en del i vår tid för övrigt helt glömda
men på sin tid högt ansedda forskare, såsom Hornberg och Lemerey, ånyo företagit
väg-ningar, som visade att ämnen vid förkalkning öka i vikt. Härigenom gynnades
uppfattningen av elden som ett vägbart ämne om också med orätt, eftersom viktökningen
beror på det tillförda syret. När sedan den av sin samtid så högt skattade, ja på
vissa håll nästan avgudade Boerhaave gjorde sig till förkämpe för åsikten om ett
värmeämne, kom denna åsikt åter på modet, trots att den snarare betecknar en
tillbakagång än ett framsteg. Argumenten varmed denna åsikt fördes till seger voro också
allt annat än bindande; vad värmeämnets vikt beträffar voro de ju dessutom
uppblandade med motsägelser.
Att man icke på alla håll ansåg att sista ordet i denna fråga var uttalat i
Boerhaa-ves Elementa Chemiæ framgår bäst därav, att den franska Vetenskapsakademien
uppställde som prisuppgift till det pris akademien skulle utdela år 1738 följande tema:
»Eldens natur och dess fortplantning» (La nature du jeu et sa propagation). Nästan trettio
avhandlingar, varav flera från Europas mest framstående tänkare, strömmade in. Tre
avhandlingar belönades med pris, och tvenne fingo hedersomnämnande — men ingen
förde frågan ett enda steg framåt! Den ene av pristagarna var den store Leonard
Euler, de två andra rena obetydligheter, vilkas enda förtjänst väl var den att de
behandlat frågan i en för prisnämnden välbehaglig anda, ty, som Voltaire, vilken icke
var någon större beundrare av akademiker, skrev, »det är omöjligt att akademikerna,
icke tillerkänna priset åt de åsikter som bäst överensstämma med deras egna».
Voltaire själv var den ene av de två som fick hedersomnämnande, den andra var
den snillrika markisinnan de ChÅtelet.
Voltaires snärt åt akademikerna var icke helt obefogad; ett av de prisbelönta
arbetena, författat av jesuitpatern Lozerande de Fiesc, var nämligen formulerat med en
sådan tvärsäkerhet och bristande vetenskaplighet, att det väl aldrig tagits på allvar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
