Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Värmemängd och värmeinnehåll - Värmet som spekulativt begrepp - Värmets fördelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
644
VÄRMET.
om det icke med stor skärpa förkastat Boerhaaves teori — vilken parisakademikerna
gärna sågo angripen. Jesuitpatern, som mer än någon annan borde vara förfaren med
föreställningar knutna till de osynliga tingen, förkastar helt enkelt varje tanke på ett
eldsämne, ty »eldsämnet är en chimär, eftersom man aldrig sett något därav, och elden
är en blandning sammansatt av salt, svavel, luft och etermateria»!
Om också parisakademiens vädjan till hela den samtida vetenskapen genom
tävlingsskrifterna icke förde frågan framåt, så hade dock denna vädjan, vars spets delvis
riktats mot Boerhaaves teorier, den följden med sig, att uppfattningen av värmet som
ett oförstörbart ämne blev än mera inpräntad i mänskligheten icke minst av dem som i
likhet med jesuitpatern Fiesc våldsamt stretade emot med dålig argumentering.
Tävlingen visade också hur oförmögna även de skarpsinnigaste tänkare voro att på
spekulationens väg komma vidare; vad man behövde var framför allt vidgad erfarenhet,
nya rön, som kunde leda tänkandet i rätta banor. Dessa erfarenheter kommo också så
småningom tack vare svenska forskare, vilka lade grunden till ett mättekniskt studium
av värmet. Men det är förtjänt att framhållas att man länge underskattade
erfarenhetens vittnesbörd. Får man tro samtida uttalanden, fingo Voltaire och Mme deChåtelet
nöja sig med hedersomnämnande, därför att de alltför mycket skattat åt experimentella
undersökningar. Den ryktbare abbé Nollet säger rent ut om de fem tävlingsskrifterna,
att »de två sistnämnda hade sannolikt fått dela priset med de tre första, om icke deras
författare, efter Boerhaaves föredöme, alltför mycket sysslat med sådana frågor, i vilka
man kan hänvända sig till erfarenheten».
Värmets fördelning.
Värmets fördelning enligt Boerhaave. Den teori över elden och värmet som
Boer-haave uppställt spreds över hela Europa icke blott genom hans eget verk utan även
genom det flertal läroböcker i fysik, som under 1700-talet författades och utgåvos i flera
upplagor. Dylika läroböcker, vartill man tidigare saknat motstycke, av synnerligen
framstående art författades bl. a. av holländaren W. J. s’Gravesande (1720—21) och
av dennes lärjunge Pieter van Musschenbroek (1734). Den senares arbete översattes
även till svenska och försågs med förord och anmärkningar av den framstående svenske
matematikern och fysikern Samuel Klingenstierna (1698—1765). Titeln på den
svenska översättningen lyder: »Inledning Til Naturkunnigheten, Den Academiska
Ungdomen Til tjenst, Sammanskrefven Af Hr. Peter van Musschenbroek, M. D. Phys.
och Math. Profess. i Leyden. Jemte bifogade Anmärkningar, Af Herr S.
Klingenstierna, Mathes. Prof, vid Kongl. Academ. i Upsala. Stockholm och Upsala 1747.»
Den behandling läran om värmet får i denna bok är helt i Boerhaaves anda, ja de
paragrafer vi i det följande ha anledning citera äro nästan ordagrant formulerade på
samma sätt som Boerhaaves motsvarande stycken i »Elementa Chemiæ».
Den fråga som mer än andra skulle sysselsätta svenska forskare var frågan om
värmets fördelning inom olika kroppar med samma temperatur. Boerhaaves åsikt i denna
fråga klargöres tydligt av följande citat ur Musschenbroeks »Inledning till
Naturkunnigheten»:
»§ 7 91. När en het kropp lägges på en annan mindre het, giör han honom af sin
varma delaktig, men så mycket, som han meddelar, så mycket mister han sielf, och
meddelar honom så länge, til dess bägge blifva lika varme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
