Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Termodynamik - Termodynamikens första huvudsats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TERMODYNAMIK. TERMODYNAMIKENS FÖRSTA HUVUDSATS.
763
icke är densamma som tagits från A, utan om en del verkligen åtgått till att alstra
motorarbete) densamma oberoende av vilken substans som utnyttjas till att alstra
motorarbetet.»
Väl inne på tankegången att en del av eldstadens (kroppen A) värme åtgår till att
alstra arbete, så att kylarens (kroppen B) tillförda värme blir mindre än det som tagits
från eldstaden, frågar han sig:
»Är det möjligt att förbruka mer värme till arbetsalstring, så att mindre värme
kommer till kroppen B? Skulle man rentav kunna förbruka värmet fullständigt utan att
överföra något till kroppen Bl Om detta vore möjligt, skulle man kunna få motorarbete,
utan att förbruka bränsle, helt enkelt genom att förinta kroppars värme.»
En annan fråga som han i detta sammanhang ställer sig har ett stort historiskt
intresse. Han skriver:
»Är det verkligen säkert att vattenångan efter att hava verkat i en maskin och där
alstrat motorarbete skulle vara i stånd att värma kondensationsvattnet lika mycket
som om den förts dit omedelbart?»
Just denna fråga besvarar den franske järnvägsingenjören Marc Séguin några år
senare. Uti en 1839 tryckt bok om »Järnvägarnas betydelse och konsten att bygga dem»
omnämner han nämligen att ångan mera värmer upp kylarevattnet, om den direkt
släpps in i kondensorn än om den först utnyttjats till arbete i cylindern, ett faktum som
vid den tiden torde varit känt av alla maskinister som måst ekonomisera med
kylarevattnet. Uti denna bok omtalar Séguin att han av sin onkel, varmluftballongens
uppfinnare, Montgolfier, sedan länge fått en del idéer rörande värmets egenskaper, bl. a.
ansåg han att:
»det bör finnas en naturlig identitet mellan värme och rörelse, så att båda
fenomenen blott äro en manifestation av samma orsak, ehuru under olika former.»
Även denna tanke, ehuru betydligt klarare uttryckt, återfinner man i Carnots dagbok:
»Värmet är intet annat än motorarbete eller snarare rörelse som ändrat form. Det
är en rörelse hos kroppars smådelar. Överallt där motorarbete förbrukas produceras
värme i en mängd som är precis proportionell med det förbrukade motorarbetet.
Omvänt alstras motorarbete överallt där värme tillintetgöres.
Man kan därför uppställa som allmän sats, att motorarbetet är till sin mängd
oföränderligt i naturen, att det rent av aldrig alstras, aldrig tillintetgöres. I själva verket
skiftar det form, d. v. s. det producerar ena gången ett slags rörelse, andra gången ett
annat; men aldrig förintas det.
Efter några av mig utformade idéer rörande värmets teori kräver alstringen av en
enhet motorarbete förstörandet av 2.7 0 värmeenheter.»
Här giver Carnot en ny formulering av första huvudsatsen, och använder man ordet
energi skulle den således kunna formuleras sålunda:
Energien är oförstörbar, men kan uppträda i olika
former; där en energimängd skapas, måste en annan lika stor
förintas.
Vi ha redan tidigare (sid. 359—362) från mekanisk ståndpunkt utvecklat läran om
energiens omsättning eller förvandling. Härvid ha vi endast talat om arbete, potentiell
energi och rörelseenergi, men uppfattar man i likhet med Lavoisier och Laplace värmet
som molekylernas rörelseenergi kan även värmet ryckas in i samma betraktelser; det
gäller blott att finna en möjlighet att räknemässigt behandla värmet som energiform.
Det är denna fundamentala uppgift Carnot löst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
