Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusstrålarnas gång - Ljus och skugga - Reflexionslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSSTRÅLARNAS GÅNG. REFLEXIONSLAGEN.
789
iFig. 662. Kärn-och halvskugga då ljuskällan har större
utsträckning än det skuggande föremålet. Den schatterade
’cirkeln utgör mn genom kärn- och halvskuggan. Översta
figuren visar skuggan vid punktformig ljuskälla.
halvskugga utanför den egentliga skuggan, som kallas kärnskugga. Ett öga som
placeras inom kärnskuggan ser icke alls ljuskällan, utan denna är av det skuggkastande
föremålet fullständigt skymd. Placerat i halvskuggan ser ögat däremot ljuskällan
endast delvis skymd. Det
skuggkastande föremålet skymmer
större del av ljuskällan, när ögat är
i närheten av kärnskuggan, och allt
mindre och mindre del, ju mera ögat
flyttas ut i halvskuggan.
Halvskuggan utgör därför en gradvis
skeende övergång från djupaste
mörker till full belysning. Om
ljuskällan har mindre utsträckning än
det skuggande föremålet, kommer
kärnskuggan att sträcka sig
obegränsat långt bakom föremålet, ty
kärnskuggans ytterstrålar (AG och
AH i fig. 661) mötas aldrig bakom föremålet. Har ljuskällan däremot större
utsträckning än det skuggande föremålet, blir kärnskuggan av ringa utsträckning
bakom föremålet (se fig. 662). På långa avstånd bakom föremålet synes föremålet
som en mörk fläck mot ljuskällan.
ReFLEXIOjNSLAGEN.
Plana speglar. Reflexionslagen. Den lugna vattenytans speglande förmåga’ har
alltid varit iakttagen av människan, som även mycket tidigt lärde sig med konst
framställa speglande, välpolerade metallytor. Spegeln utgör också ett av kulturfolkens oftast
påträffade lyxföremål; i de egyptiska konungagravarna ha sålunda praktfullt utstyrda
toalettspeglar påträffats. Även blankpolerade stenar (obsidian) och slipade glasskivor
användes tidigt som speglar. Speglarna saknade dock den speglande beläggning
som i senare tider kommit i bruk. Högst skattades silverspeglarna såsom givande de
klaraste och bästa bilderna av det speglade föremålet.
Redan under antiken hade man fullt klart för sig de båda lagarna för den plana
spegelns verkan vanligen kallade rejlexionslagen, nämligen att
en ljusstråle som träffar en plan, speglande yta under
en viss vinkel återkastas därvid så, att den l:o bildar
samma vinkel med spegelns plan och 2:o tillsammans med den
infallande strålen bildar ett plan gående vinkelrätt mot
spegelns plan.
Dessa bägge lagar voro klart uttalade i Euklides’ Optik men sammanfattades av
den store alexandrinen Heron i en enda lag:
När en ljusstråle genom spegling går från en punkt till en annan, ät strålens
sammanlagda längd mellan punkterna den kortast möjliga.
Med vår tids förkortade uttryckssätt utsäger man detta sålunda:
Ljuset går vid spegling kortaste vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
