Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusstrålarnas gång - Reflexionslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
790
LJUSET.
Även vid spegling mot ytor som icke äro plana kan man använda sig av
reflexionslagen, ty varje liten del av en buktig spegel kan anses vara plan, om delen blott är
tillräckligt liten. I stället för att tala om vinkeln mellan ytans lilla del och en stråle är det
fördelaktigare att införa vinkeln mellan strålen och den räta linje som går vinkelrät
mot den lilla ytdelen. Denna mot ytan
vinkel-räta linje kallas ytans normal och är en fullt
bestämd linje i varje punkt av ytan. Träffar
således en ljusstråle en buktig yta i en viss
punkt, så kan man för att få reda på åt vilket
håll strålen efter reflexionen går tänka sig
normalen till ytan upprättad i denna punkt.
Efter reflexionen går strålen så, att den ligger
i samma plan som den infallande strålen och
normalen samt med normalen bildar samma
vinkel som den infallande strålen.
Vinkeln mellan den infallande strålen och
normalen kallas infallsvinkeln (i i fig. 664),
och vinkeln mellan den reflekterade strålen
och normalen kallas reflexionsvinkeln (r i
fig. 664). Inför man dessa termer, så kan man
uttala reflexionslagen för en godtycklig
speglande yta sålunda:
Vid en ljusstråles spegling
mot en punkt av en godtyckligt
formad yta ligger den infallan-
de och den reflekterade strålen ävensom ytans i punkten
upprättade normal i samma plan, varjämte infallsvinkeln
och reflexionsvinkeln, äro lika stora.
Fig. 663. Bild vid plan spegel.
Reella och virtuella optiska bilder. Man
kan på ett enkelt geometriskt sätt
sammanfatta ljusstrålarnas gång vid spegling, om man
inför begreppet spegelbild till en punkt. Låt
oss tänka oss en punkt som utsänder ljus vara
placerad framför en spegel, och låt oss från
punkten draga en linje vinkelrätt mot spegeln
och utdraga den lika långt på andra sidan
spegeln; då är denna linjes ändpunkt och den
ursprungliga punkten symmetriskt belägna i
förhållande till spegeln. Denna med den lysande
punkten symmetriskt belägna punkt kallas
den förras optiska bild eller bildpunkt (se fig.
665). Är det ett föremål med utsträckning,
som utsänder ljus mot spegeln, så kan man
tänka sig en bildpunkt svarande mot var och en av föremålets punkter, och alla dessa
bildpunkter utgöra tillsammans föremålets fullt symmetriska bild, föremålets spegelbild.
I olikhet mot bilden i en camera obscura går spegelbilden icke att uppfånga på en
Fig. 664. Reflexionslagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
